Bitit i gräset

 

Har varit ute på landet hos systerdottern i ett dygn. Alltid trevligt och jag blir så överhövan väl omhändertagen. En av de få som vet vad jag behöver. Förknippad med ett hav av kärlek och galghumor som är ett kännetecken på hennes personlighet insuper jag varje sekund och inhämtar kraft, eller kanske rättare, lånar lite av detta.

För tre år sedan skrev jag om hur jag stod på näsan i en sjö och det blev ett litet inlägg om hur åldern faktiskt kryper på utan att man märker det. Då var det sommar och varmt och det enda som var torrt efter dykningen var en liten tofs framme i pannan. Nu om dan är det mer uppenbart hur spänsten är och behöver inte längre ifrågasättas och borde härvidlag sitta som berget. Inte då.
Vi båda, systerdottern och jag, var på väg över ett litet vattenfyllt dike nära gården där de lägger ut åtel till vildsvinen för att mannen i huset ska kunna sitta i sovrumsfönstret (i stort sett) och fylla hushållets frysar. Dessutom för att minska antalet i den stora flocken av mamma gris med ca 10 kultingar som håller till i omgivningarna.
Nu med min långt gångna artros i vänster höft så viker sig naturligtvis benet för där finns inte något som heter muskler. Bergalott gjorde som förra gången och hamnar i slowmotion, men denna gång tio centimeter från vattnet. Vilken jädrans tur. Vad underlaget bestod av kan var och en räkna ut hur en dikeskant utefter en åker ser ut och känns i blötan. Lera och gegga.

Nu är jag hemkommen och det har naturligtvis tagit ut sin rätt att inte sova i egen säng och att dessutom drösat omkull, gör att jag är himla trött. Har läst några blogginlägg men orkar inte kommentera. Systerdottern ska, och håller på att göra sin egen blogg för hon har mycket klokt att säga. Det hon har av erfarenhet inom det som idag kallas funkis borde bli en givande blogg för så oändligt många som letar efter redan genomgångna erfarenheter av funktionsnedsättningar hos sina barn. Visst, det finns råd och rön i alla möjliga tappningar men det finns ta mig 17 knappt någon som tar det med humor och sunt förnuft. Men hennes blogg kommer även att handla om hennes egna tankar och funderingar. Livet består inte bara av barn. Lätt att glömma bort sig själv och med ordens hjälp komma fram till något väsentligt för egen del. Jag återkommer och gör reklam när hon är igång.

🙂

 

4 reaktioner på ”Bitit i gräset

  1. Käraste vännen, glad att du inte bet i gräset för gott. Lite lera etc går att avlägsna, vad du dessutom behöver är att kroppen blir helare än den är idag; glad att du har din systerdotter och hennen familj, glad att du skriver när du kan och orkar, ta hand om dig och Bamse det bästa du förmår – och ta emot många kramar från mig

    Gillad av 1 person

    1. Tack Margareta.
      Den lilla grästovan jag bet i idag är inget mot det tunga blöta hölasset du har över dig. Jag fattar precis hur du har det. Bara så du vet. Eller kanske det går att kalla det råttfälla. F..n vet 😉
      Jag läser dina inlägg – det sista var tungt. Finns inte ord att kommentera något positivt. Hoppas att någon ”där ute” har något trösterikt att komma med.
      Så kramar behöver du – i massor tebaks ❤ ❤ ❤

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s