Nu är jag också riktigt ruskigt förb..ad

 

Jag försökte introducera min systerdotter till att börja blogga. Bara därför att hon har något hon behöver skriva av sig om och dels för att ha lite nöje av, men nej. Hon gav upp. Här kommer inledningen på vad hon tyckte om att försöka förstå hur man ska lägga upp en blogg. Det är ju såååå enkelt tycker många men för vare sig mig eller henne är det så. Jag har haft den här bloggen i flera år och begriper fortfarande inte mer än vad jag precis har under fingrarna. Kunde inte ens förmedla det när jag satt bredvid henne i måndags och vi försökte klura ut. Håll i er. Så här skriver hon i ett mail till mig istället. Jag har fått tillstånd.

Nu har jag i många dagar försök att starta en blogg, kunde ju vart roligt och lite kreativt kanske, va vet jag. Nu är det tydligen så att för att få bloggens sida att fungera och se ut som bloggar gör behöver man en Master examen i datorernas värld.

Och när jag nu suttit i timmar i omgångar för att klura ut detta så infann sig en känsla av VANMAKT. Om jag inte övat under mitt liv i självkontroll så hade gubben kommit hem i kväll med ett HÅL i sovrumsfönstret och data jäveln hade legat ute hos VILDSVINEN. Känslan av hysterisk inre frustration var den samma som när gamla mormor försökte lära mig att virka, FY FAEN vad jag hatade det och inte vågade jag annat än att sitta där med virkkroken. Nu har jag kastat blogg sidan till HELVETET, må den brinna i evighet.

Men denna fruktansvärda känsla i bagaget under mitt liv så har det hjälpt mina ungar. Jag har aldrig tvingat dem att göra fruktansvärda saker emot deras vilja, MED ett undantag som är att städa sina rum. HAHAHA, erkänner att vissa av telningarna töjt på den tråden och jag skyller det på min mentala utmattning. Och givetvis så är det ju inte dödligt att ha stökigt, det kan faktiskt bli ganska hysteriskt roligt, tyckte jag i alla fall.

Tillfället när detta uppkom var under en dammsugar kurs med Emma, att dammsuga är lätt som en plätt om det bara är plätten av fri yta som ska fejas på och den brukar var drygt en kvadrat. Kursen startade med att golvet skulle tömmas ända ut till socklarna, medans jag var i ett annat rum skallade ett blodisande skri igenom huset, tanken som for igenom mitt huvud var att någon blivit ALLVARLIGT skadad och att ambulans behövde ringas ut till skogen. Att jag rusade är nog en överdrift med denna kassa hydda som kropp, de gick så fort som det var möjligt den dagen.

Efter en stoppsladd i rummet hittade jag ungdomen uppflugen i sängen, grå blek och med tårarna rinnande. Hysteriskt berättade hon att de låg ett lik under hennes säng???? VAAAA. Snorigt snörvlade hon att eftersom dammsugaren inte varit under hennes säng på typ åratal så hade någon dött under hennes säng utan hennes vetskap. Efter tröst och övertalan så tittade vi tillsammans efter liket under sängen, vi lade oss på mage och stirrade in i en okänd värld av marsvin skapta av damm, en oidentifierad mystisk i formen fysisk grej. Skriet som följde skapade ett tinnitus som varade i flera minuter, detta var alltså liket? Jag ålade in i mörkret, Emma ålade åt motsatt håll, här fick jag nytta av att vi lekte ta dig fram som en mask när de var små, HAHA.

Att åla som en mask är när man väl fått snurr på det är inte så svårt, framåt alltså, att backa mask har jag inte övat så mycket på och att göra det samtidigt som man blir kontaminerad av marsvins damm skapade en nysattack som virvlade upp fler marsvin, herre gud, tankar om att jag dog marsvinsdöden skapad av syrebrist med ett strumplik i handen for igenom mitt huvud.

När jag väl kommit ut i friheten dissekerade vi fångsten av liket tillsammans, strumpan hade en oidentifierad färg, när vi fått kamma den kal så visade de sig att den hade en kompis som legat ensam i en låda och varit ledsen. Lyckan blev stor och de som varit isär under en evighet fick nu som par åka med ner till tvättmaskinen.

Kursen fortlöpte resterade del av dagen utan konstigheter och när kvällen lade sig över hyddan var rummet stort som en sal på slottet. Marsvinen hade flyttat och golvet fick efter ett besök av lite vatten på tusen moppar en annan färg. Ungdomen sov utmattad i mellan rena lakan, för det är ju inte var dag man HAR lik under sängen och klart som fan att det är jobbigt, HAHA.

När jag och Molly gick till hönsen kvillrade de till i magen och jag gapskrattade rått och en aning elakt. Det skriet kommer jag aldrig att glömma och Emma kommer nog aldrig att glömma liket under sängen för med facit i handen så hade kursen nytta, hon städar oftare, även om det inte följer min mall av vad man borde så är det ju bättre än vad de var innan och Rom byggdes ju inte på en dag heller.

3 reaktioner på ”Nu är jag också riktigt ruskigt förb..ad

    1. Hej mitt i natten. Har svårt att somna om och har tagit mig en kopp kaffe och passar på att se om det hänt något här.
      Härligt att du ser vilken dynamik det finns i H.s skildring av hur det är att inte bara försöka få till en blogg utan framför allt beskriva hur det är att leva med NPF-barn utan att se det från den svarta sidan. Humorn H har är det som lyfter hela deras tillvaro och den enorma kraft hon har haft att ro två ungar med diagnoser i land. Den sista, Emma fick i somras sin vita mössa och det är tack vare ett fantastiskt arbete av H. Outtröttlig och envis, sunt förnuft och ett djäflar anamma som inte har sitt motstycke.
      Det finns bloggar som beskriver en sådan tillvaro och det är en obeskrivlig tillgång för alla dessa som läser men som inte alltid kan uttrycka det i ord.
      Livsberättelser behövs. Din egen är en sådan om ditt spelberoende och du/vi ser hur intresset ökar eftersom du nu har närmare 60 bibliotek som tagit in den. Andra behöver den för att inte sitta fast i tron att de är ensamma. Och nu är du inne i en fas som ska bli intressant att följa. Att leva med en anhörig med demens. Hur det är att stå bredvid med känslor av både tillkortakommande och omhändertagande.
      Natten är tankarnas tid. Inte ens Bamse stör med att vilja gå ut i slasket där utanför. Här är gott att bara vara.
      Kram och gomorron 😀 ❤

      Gillad av 2 personer

      1. Läser din kommentar nu i natten, det är lugnt och stilla, Molly och jag ska gå ut en vända snart igen. Tack för det du skriver, tack för att du finns med dina och Helenas berättelser, tack för stöd och förståelse. Ja, just nu kretsar tillvaron kring min fd man och hans behov. Vi trevar oss fram, ibland morrande, ibland bara rent och slätt förvånade. ibland skrattar vi båda, men inte så ofta. Han har varit på den sk dagvården två gånger, är jättestressad före och lite småglad efter. Nu tar vi ledigt över julen, så blir han väl stressad igen när vi börjar om. Han behöver omväxlingen även om han inte vet det, jag vet att jag behöver några timmars ledighet. Kram på dig min vän, det var inte ointresse som gjorde att jag inte svarade förut…

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s