Ok, jag är knäpp

 

Vet inte hur eller varför det kom över mig en liknelse mellan en banan och det politiskt verksamma livet.
Igår kväll skar jag upp en halv banan, delade den och lade halvan på en hård macka. (Faktiskt rätt så gott om någon vågar prova.) Tuggar i mig den och glömmer att den andra halvan ligger kvar på köksbordet. Avskalad och naken och borde i morse varit svart. Eller hur? Nehej då, den var lika vit som vanligt men kanske något lite torr i skinnet. Ytterst lite. Snittet hade mörknat en aning men bara en aning. Naturligtvis undrar jag hur bananen mår. Om den är så impregnerad av konserveringsmedel som det över hövan går att få fram. Tid och tand verkar i vart fall inte påverkat den lilla halvan men den åkte naturligtvis ner i hushållsavfallet.
Har inte riktigt fått grepp om varför min tanke gled in på politik och vilken tid en människa har på sig för att vara verksam inom densamma. Där av rubriken. Är jag knäpp eller har mina ramar om någorlunda förstånd rämnat för galenskapen?
Visserligen när jag något omtöcknad på morgonkvisten rantar runt lite hit och dit för att gå på muggen och sätta på kaffehurran allt medan en brottningsmatch pågår mellan sömn och vaka – kan förmodligen galenskapen sticka fram sitt fula tryne.

Mina begrepp om politiskt aktivt liv är, håller jag för, att som förr om dan så gick det från ungdomens uppvaknande och agerande ända fram tills ålderdomen tog ut sin rätt. Jo, om ni som jag tänker på våra gamla politiker som kunde sitta i en tv-soffa och berätta roliga historier på äldre dar. Hur är det med politikerna nu om dan? Vad jag ser och hör emellanåt så har deras valpbeteende inte den upplyftande ingrediens av kunskap som jag vill ha på min smörgås. Nu om dan påbörjas deras aktiva tid från de gått ut skolan vid 20-årsåldern fram till pensioneringen, alltså ca 65 år så där. En del av dessa bananer har redan bestämt sig för att ge politiken sin begåvning och axlar med förtjusning sin långa bana. Strävsamt i början men snart kan de reglerna för att nå fram till en välavlönad pensionering. Då fortfarande vid god vigör likt min banan i morse. Lång tid kan tyckas men ur ett större perspektiv är det väldans kort och dessvärre kan det i förlängningen bryta ner ett samhälle till grus. OCH, inte ruttnar de i skinnet heller som en normal banan borde göra. Underhållet måste inmundigas på något sätt under den politiska vandringen. Med kraft och mod och kanske årlig besiktning av kropp och knopp trampar de på utan att mörkna av eller förgöras efter fadäser och argumentering som borde påverka en normal banan. Istället kommer fetman krypande över skjortkragarna och stassarna på de kvinnliga bananerna strålar som Disney-figurer på Nobelfesten.
Undrar om jag hinner se någon av dem sittandes i en tv-soffa och berätta roliga historier och vara avspända och med gott samvete vara medvetna om att de gjort ett bra jobb? Nä, jag hinner inte. Tror inte heller att det kommer att hända för då kommer de aktiva bananerna ligga på soliga stränder med en drink i handen. Uppassade av de lägre stående som då fortfarande strävar efter att få behålla fräschören – ur bananvinkel.

Jodå, det finns ätbara bananer. Ska kolla lite bättre. Inte kasta mig över de billigaste varianterna. Sen om det går att få ihop bananer och politiker vet i 17. Själv står jag för både inmundigandet och framtida vision om en miljövänlig variant.

🙂

 

 

 

2 reaktioner på ”Ok, jag är knäpp

Lämna ett svar till livsglimtar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s