Bli inte förvånad…

… om jag försvinner från bloggen. För några år sedan hade jag en blogg på ett annat ställe. Där uppenbarade sig att det gick att koppla den in till wordpress och naturligtvis klickade jag in mig här. (inte undra på att jag inte kunde hjälpa min systerdotter i skapandet av hennes bloggsida här på wordpress eftersom jag aldrig behövde anstränga mig.)
Nu är det så att minnet är som det är och nu har jag fått räkningen för nästa år på den gamla outnyttjade bloggen, och finner att den har blivit alldeles för dyr. Men att komma in och begära utträde verkar lite hipp som happ eftersom jag inte kommer ihåg vare sig det ena eller andra vad gäller lösen osv. Nåväl, jag har förvarnat och väntar in mellandagarna och söker då hjälp hos supporten.

Undrar hur det skulle vara att vara helt utan bloggen. Andningshålet på morgonkvisten efter att jag och Bamse fått vad vi tövar. Eller när kvällarna blir för ensliga och orden, även om det bara kallas fingerjympa, är en möjlighet till någon form av hörsamhet. Konstig värld egentligen. Vänjer mig inte vid den nya tekniska undren med alla lösen hit och dit.

Julen är här och andas frid på jorden… är början på texten i en av julsångerna. Vad säga om det? Nä, tyst med dig Bergalott. Allt flyter på som vanligt i kommersen och samvaron som helt plötsligt har en så stor betydelse skall infrias, och så är det kav lugnt till nästa jul. Ok, jag har också anammat fenomenet men har gjort en del omprioriteringar under en hel del av år. Sedan länge skakat av mig alla måsten och kan, för all del, känna att jag försuttit chansen till ordinarie julhysteri. Hi och hå och fejaheja var ju en gång i tiden en ganska trevlig åkomma. Full med kraft och iver över att få barnens ögon att tindra.

Hmm. Men jag tror inte att det är något att ångra det som är i dag. Lugnt och stilla och alltid finns det plats för en rumpa till någonstans. Min egen är inte stor och jag äter som en myra. Annars får jag göra som en gammal vän gjorde av sin ensamhet på julafton. Han klädde ut sig till tomte och for runt i stugorna. En jul satt vi vid bordet då han knackade på rutan. Jag visste inget och in klev han och frågade om det fanns några snälla barn. Javisst fanns det sådana och på den tiden var det mina barnbarn, och glädjen var stor och tomten nöjd efter lite matintag och skulle vidare på sin färd genom julaftonskvällen.
Vad som senare skulle visa sig som ett fenomen för ett av barnbarnen, var när hon satt i teatersalongen och beskådade sin första upplevelse av ett sådant, uttryckte sin bestörtning när samma person med samma röst kliver upp på scenen i sin roll av en gammal bonde som trätte om orättvisan över järnvägsräls som skulle dras över hans marker. Nåväl, hon hugger sin pappa i armen och med hög röst deklarerar: MEN DET ÄR JU TOMTEN !?!
Så kan det gå och i minnet bevarat över det som en gång var. Idag jobbar hon med masterexamen inom geologi. Vilken förunderlig värld. Den där lilla pluttan som stenhårt trodde på tomten.

Nä, nu fryser jag. Blir alltid kall om händer och fötter om jag sitter för länge. Raaaaaakt mot kaffepannan. Marsch!

🙂

 

 

4 reaktioner på ”Bli inte förvånad…

    1. Ja, det var helt obetalbart berättade sonen min.
      Du, jag försöker komma in på BoD men det går inte alls. Lösenordet funkar inte. Har försökt göra ett nytta konto men då blir jag motad av att jag redan har registrerat min mailadress. Hmm.. skitt. Tänkte bara i min sysslolöshet gå in och försöka lära mig lite och kanske klura lite.
      Kram

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s