Äntligen…

 

… kom det. Ett telefonsamtal från ortopeden.
Passade väldigt bra när jag haltar omkring på morgonkulan och försöker ta mig ut med Bamse och drar på det i det längsta för att komma igång.
Full förståelse fick jag på mitt brev och får i alla fall komma till narkosläkare den 9de för att göra klart det momentet. Sen invänta en akuttid till operation. Hon, den trevliga människan som ringde förklarade att de gör så gott de kan utifrån deras resurser förstås, men jag godtog inte det med mindre än att replikera att det inte ska behöva gå tre år i ett inferno av smärta som nu gett mig både varningar från magen pga tablettmissbruk och att knäna håller på att ytterligare utöka sjukvårdskostnaderna.

Nu du Bamse är det dags för morgonpromenad.
Morsning och kors i taket 😀

2 reaktioner på ”Äntligen…

  1. Blir så glad! Det börjar rulla – här rullade det inte alls i morse. Jan har väckt mig flera gånger i natt och undrat om han inte ska gå upp och göra sig i ordning för att åka till den sk dagvården. När han så väl har ätit frukost, klätt på sig och gjort sig i ordning kommer inte bussen. Jag hade meddelat att han inte skulle vara tillbaka förrän idag, ändå ringer både en kvinna därifrån och bussföraren och undrar var han är – jag upprepar budskapet, 2 januari. Nästa dag som Jan inte skulle åka dit ringde bussen igen. Och idag när han skulle dit varken ringde eller kom det någon buss. Jag ringde upp och var fly förbannad. Människan hävdade att vi varit överens om att jag skulle höra av mig – när jag då frågade varför de hade ringt efter Jan flera gånger hade hon inget svar. Bad om ursäkt – räcker inte sade jag. Argt, Nu stannar han hemma idag, får se om det kommer någon buss på måndag… Kram på dig, hoppas du får en akuttid fort!!

    Gillad av 1 person

    1. Logistik – transport – jaja. det är som det är med det. Huvudsaken att han inte blir avstjälpt på fel adress. Sånt händer. Mormor i det här huset blev avstjälp hemma vid sin port visserligen, från lasarettet och iförd endast nattlinne och utan nycklar för ett par år sedan. Tror det var vintern 17.
      Måhända att det kommer att röra på sig – i vart fall var det en oändlig skön känsla av att jag blev hörd.
      Vi kör vidare och i slutändan blir det säkert någon råd på alla fronter.
      Kram ❤

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s