Bängel

Ett uttryck som jag tror de flesta känner till. För mig just nu; att armar och händer inte räcker till. Men har man tagit någon/t i båten så ska den i hamn. Eller hur? Allas förhoppning när vi sitter vid årorna och råkar tappa dem, en efter en.
Gökuret har blivit på lyran och viker sig inåt på ena sidan. Jaha ja… vad göra? Måste staga på nå vis.
Finliret med att skära ut eklöv är klart. Tog hela kvällen så nu är det definitivt avlövat här.

Men jag måste skratta här för mig själv, om hur klurig en tantalona kan vara. Man tager vad man haver… javisst, grön trädgårdstråd och håltagare är lilla kryssmejseln. Spänningen i pappen gjorde att inte silvertejpen klarade påfrestningen. Sen måste jag ha tag på tunt skumgummi i längder, för att få ordentligt fäste mellan pappen med Karlssons, och då slog det mig att i garderoben finns något som heter Tubifoam, sådana där skumgummitutor som vi fotvårdare använder till skydd och lättnad över liktorna på våra patienter bl.a. Nu om dan har jag lagt av med fotvård men grejerna finns kvar. Bra att ha! Som nu. Skalpellerna var även bra till att skära ut löv i kartong.

Skapandet, kreativiteten och lusten till det som är roligt och skönt – det sista med tanke på den fabulösa Fru Olsson https://rigmormortis1998.wordpress.com som fortfarande tar sig ett dopp i havet. Imponerande! Jag skulle dö på fläcken. Men så kan man göra om viljan till ett sunt liv finns. Den äger inte jag, snarare tvärt om. Fast vissa gymnastiska övningar som hon gör, gör även jag. Plockar upp skräp på Bamses och mina promenader (om knökhöften tillåter).

Ovan sagda skrevs i förmiddags och nu är ho slut. Men… göken har ett trevligt bo och det fattas bara lite blommor som sig bör för Alptoppens ros. Hur den ska forslas till teaterlokalen vet jag inte än. Kan inte ha åbäket stående här till slutet på mars. Har heller ingen 740 längre, men det får lösa sig.

Hur det var när jag höll på med uret, så, när jag tittade upp och ut så var världen vit. Hahaha… snacka om att bli fångad. Men promenaden var blöt, sa Bamse och det är klart det när han snörvlar runt i snön efter den där blondinen som inte har vett att sluta med sina doftsignaler. Hmmm…
Men så står jag och filosoferar när han står där med svansen i vädret och hela nosen i backen – tänker att det är livet. Livet för en liten hund. Han är ju helt i händerna på en tokig människa och har inte så stora krav utöver. Tänker så långt att han faktiskt är en liten fånge. Larvigt kan tyckas, men tänk till.

Nä, tänk inte så där Bergalott. Håll dig till din lilla värld. Goafton 🙂

 

 

 

 

En reaktion på ”Bängel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s