Käre värld – vilken värld

Dygnsrytmen är rubbad. Kraschad ända in åt helskotta. Det gör inte så mycket för egen del men Bamse borde få uttrycka sig i den här frågan om varför plötsligt natt blivit dag och härsan tvärsan.

Den här morg… förmiddagen är seg och nu gäller att hålla modet uppe med lite roliga kom ihåg eller något annat som e-v-e-n-t-u-e-l-l-t skulle dra förbi genom dimmorna.

Under promenaden så ringde telefonen i fickan. Klart att den är med ifall jag skulle dratta omkull i någon buske. Men att svara tar tid och inte heller så enkelt med handskar på händerna varav den ena måste av för att få displayen att fungera, käppen i en hand och en hund i kopplet i den andra som vill vidare. Det var min käre broder och jag lyssnade på vad han spelat in på svararen. Han, måste jag påstå, är lite långt ifrån vad jag anser om ansvaret att alltid vara till hands i andra ändan på tråden och det är klart att han tyckte till lite om detta mellan raderna och bara det gjorde att jag inte ringde upp. ”Nähä, du svarar inte. Jaha ja, se då är det för sent”. Nu har jag en underbar bror och förmodligen var de inom 50-skyltarna och kanske tänkte ”titta upp” en sväng – vad vet jag? Lika bra det för här hos mig ser det för jä…t ut.

Ännu finns det människor kvar som kommer ihåg hur det var förr om dan. Då det måste vevas fram så en telefonist måste koppla samtalen. Telefonerna stod eller hängde nästan som prydnad och vårdades ömt av varliga händer. Kommunikationens under, i alla fall i min värd. Mina egna tidigaste hågkomster kommer ur en liten by där det satt en kvinna som telefonist i byn och hon var samtidigt byns informator om hur det stod till i stugorna, för visst tjyvlyssnade hon på samtalen mellan stugorna. Ljungkvist hette hon, det kommer jag ihåg. Tant Ljungkvist förstås ur barnamun. Kommer även ihåg när de första mobila kom som det måste vara en väsk-anordning bredvid och det hade naturligtvis min make en sådan för han var en tekniker ut i fingerspetsarna. Grannarna ansåg att han, ja vi, var dårar som anammade sådant larv som inte hade någon framtid. Måste ha varit på 70-talet och det kändes då som om hela tillvaron backade ett hundratal år, tillbaka till de första bilarna på våra vägar, då människorna var så rädda och trodde det var djävulens påfund.

Vad jag själv eländas med idag är den förbenade datorn som jag tidigare pladdrat om, och hur finesserna är för många och komplicerade. Hur kommer det att se ut i en framtid – utan oss som aldrig kommer att få reda på det. Det går inte ens att sia i saken för kunskaperna är för få. Men skit samma. Vi har haft en resa som förmodligen är den snabbast växande. Från vevtelefoner fram till månen och nu ännu längre bort med farkoster som registrerar vad som finns där ute i solsystemet. Käre värld – vilken värld!

😀

4 reaktioner på ”Käre värld – vilken värld

  1. Det är väldigt lätt att tekniken springer ifrån oss lite äldre om vi inte hela tiden håller oss uppdaterade. Ser nu på mina föräldrar som inte ens anammade bank/betalkort en gång i tiden eller använder mobiltelefon och hur omöjligt de nu har att bara parkera bilen utan kort eller app eller att vara nåbara utanför hemmet. Jag hade ett intresse och har fördelen att ha söner som för 10-20 år sedan introducerade mig i deras datorvärld och smartphonevärld. Men det gäller att inte ligga på latsidan, det sker nya saker hela tiden.

    Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till Tony Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s