Inte vet jag…

… vad jag ska skriva om men det löser sig väl.

Explosionen i huvudstaden var alltså ett bombattentat. Det visste vi redan fast det beskrevs som explosion. Så pass hänger jag med i nyheterna men det är också allt som stannat kvar innanför pannbenet idag.

Mina fingrar vill inte jobba idag och hjärnan hänger utanför någonstans – just nu om jag skulle ta fram den där Snabeljohan, som jag kallar dammsugaren. Har glott på den halva dan. Det gäller att passa på när det liksom darrar till i den där lilla fladdrande lågan av initiativ. Om den ändå kunde yttra sig som en explosion, för då skulle det hända saker. Fullt pådrag. Men… det har inte hänt något än. Hellre sätter jag mig här och kverulerar om ingenting. Men jag börjar förstå det gamla livet när man kunde hålla med husa. Jungfru, rent av, fast jag har förstås aldrig ingått i de kretsarna. Min syrra hann vara hembiträde. Det hette så på 60-talet i alla fall. När jag 7 år senare var i hennes ålder så hade denna profession upphört. Inte ville jag heller. Jag skulle stå i affär. Ville och ville? Det var ju bara att knalla iväg och få ett jobb. Något som passade i stunden och det är klart att det blev lätt att fastna. Det var ju roligt. Jag sålde grammofonskivor i en musikaffär och lärde mig röka.

Har i alla fall under dagen tagit mig/oss utom dörren för att 1. Tvätta bilen. 2. Införskaffa en stycke almanacka. 3. Svart färg till skrivaren. Vad händer dååå då? Skrivaren har fått ha semester en längre tid så den fungerar inte. Står och idisslar som en annan kossa. Kontakt, kontakt, banankontakt!
Almanackan var också alldeles nödvändig. Rent av kolossalt, för A4 pappret hade fyllts av ”kom ihåg” som normalt ska stå i en liten behändig bok.

Så vänder vi på bladet å vad hittar vi väl där?
Jo, Bamse. Han är allt bra otrolig. Inne i tvätthallen som är av det automatiska slaget där man sitter kvar i bilen, måste vara öronbedövande för en liten vovve. Något som svischar och slår mot rutorna – på taket – sidorna och hela vår numera ”lilla” bil har jämt göra att inte åka ut genom dörrarna i bara farten. Jodå. Handbromsen var i, men oj, vad det känns ostadigt med en liten bilskrutt som nästan lyfter av vind och vatten kaskaderna. Bamse darrade lite lätt på tassen men nöjde sig med några klappar över ryggen. Tyckte själv att det lät i högsta laget. Den här tvätthallen har vi aldrig varit i förut men fort gick det och nära hemma, så dit åker vi igen har vi bestämt. Bamse och jag. Så de så. 🙂

Gokväll 🙂

 

2 reaktioner på ”Inte vet jag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s