Adrenalinutlösaren i morse

Varför jag gick igång så förskräckligt i morse var just vad som synes på bilden. De här askkopparna som sitter fastmonterade vid varje entré på våra, av värden, fyra ägandes höghus och det är någon som på lördagsnätterna bryter ner dem och tömmer dem och visst, jag kan förstå suget efter en fimp när nattvandrande trötta fötter vill få sig en liten kick. Det är en sida av saken och den andra är för oss som bor och behöver se det. Dessutom riktigt skämmit om det skulle komma någon besökare.
Nu om dan så finns det restriktioner om avstånd till entréer av vad jag fått för mig. Men att få vår hyresvärd att plocka ner dem verkar vara alldeles omöjligt. Jag har stött på dem ett flertal gånger och så gjorde jag även i morse. Ringde och sa att: nu får ni ta och montera ner de förb…ade askkopparna, där med jämt! Med mina år på nacken har jag börjat agera på ett annorlunda och mer befriande sätt. Vågar ta ton och tänk det är faktiskt riktigt skönt.
Sen när jag kom upp så fick jag på radion höra om cancermedicinerna och efter det följde ett program som kallas för… hur är din morgon nånting, och jag tog hissen ner och fotade och lade in en bild till dem på facebook med hälsning om hur min måndagsmorgon startade, vilket var temat för denna morgon. Andra hade spillt ut kaffet och andra hade ditt och dutt osv.

Men denna dag har annars varit lugn och behaglig. Klarade av en ganska lång promenad i solskenet och just nu är Bamse badad och ser ut som … det går att tänka sig ett pudelhuvud som ser stort och pampigt ut när det är fluffigt och torrt men när den lilla hjärnan som skyddas av en halv pingisboll skymtar fram ser han inte mycket ut för världen. Och ändå rymmer den så mycket klokt. Inte klokt! 😀