Min löst hängande hud på benen

 

Jo, just det! Lägger mig på rygg och ställer benen i vädret för att stretcha. Ett ben i taget med morgonrockens skärp. Fyyyyyyyfadderullan så de ser uuuuut, upptäcker jag. Frågar mig när de sist fick sig lite lotion och inser att det var alldeles för länge sedan. Greppar flaskan som står bredvid och klickar ut lite smörjmedel. Masserar in lotionen och inte faaaaasen hjälper det. Nädå… Ser bara lite blankare ut och visst, de har slutat klia och så… hör och häpna… börjar jag prata med dem. Först vänstern och talar om hur duktig den ändå varit. Trampat på som en slav under mina snart 73 år. Så det högra som också får ett tack för att den varit så till den milda grad tålmodig och stark som stått ut med en som farit omkring på skånkorna i full galopp – hela långa livet.

Inser att jag dessutom inte är riktigt klok i huvet som har samtal med mina ben. Men vad gör väl det? Ingen som hör vad jag småpratar om i ensamheten (förutom Bamse förstås som gillar när jag låter lite lagom gladtossig), och vad jag lägger ut här spelar ingen roll för här går det att blotta sig ganska väl, förutom de mest intima detaljerna förstås. Man ska ju sköta om den boning som själen har intagit påstås det i vissa sammanhang och kretsar. Nåväl, mina ben pratade tillbaka liksom, och sa som det var att visst hade de skött sig men att de tyckte, båda två, att jag inte hade behövt haft så bråttom jämt. Gå lugnt hade de inte fått uppleva förens de sista tre åren och fann det ganska behagligt.
Jo, det sa dom visst det!

Nu kommer som naturlig följdfråga om det är lika skrynkligt inuti. Så där pyttesmåfjällaktigskrykliga celler, likt en mört som legat för länge på torra land i sommarsol. Tänk om det är så? Inte undra på att jag glömmer saker och ting. Som de där kryckorna jag fått låna av en vän. De är alltid på rymmen och hittar jag dem så är de aldrig på samma ställe.

Det här föranleder åtgärd. Hur det blir med insidan vet jag inte men utsidan ska nu få lite mer uppmärksamhet. Jag vet att de flesta smörjer in sig noga i de mest fantasifulla kemiska, eller ur naturen hämtade oljor, och jag som misshandlat min hud så in i vassen. Flaskan jag hade till hands fick jag av min 11 år äldre goda vän här om dagen, för hon tyckte förmodligen något, fast hon inte sa det direkt rakt ut. Hon har inte tillgång att se mina ben men väl halsen och ansiktet, som tur är håller sig på rätt ledd – ännu. Och ställa mig upp och ner och beskåda strukturen där… nähä, det vågar jag inte.

För att inta annan position mot allt elände som härskar omkring, knackar jag ner lite svammel om tidens förgänglighet ur ett närgånget perspektiv. För det är väl inte bara jag som konstaterat detta fenomen? Men har någon pratat med sina egna ben och tackat dem för att de har stått ut? Det tror jag inte. Ingen kan väl vara lika galen. Eller?  😀

 

17 reaktioner på ”Min löst hängande hud på benen

  1. Love you och dina ben som är mina ben som är alla gamla kvinnors ben! Liksom resten. Sköt om dig, smörj när du kommer ihåg (det gör jag ibland, oftast inte) och fortsätt prata både med ben och annat. Kram och godnatt!

    Gillad av 1 person

  2. Hahahahaha … du är underbar A-Lott 😀
    Uppmärksammat förändringarna som medföljer när tidens tand naggar oss … jo, det har jag 😀
    Och mycket konstigt har pratat med genom åren, både inombords och utombords … men jag tror inte att jag någonsin tagit mig ett samtal med mina ben 🙂 … den versionen är du nog rätt ensam om.
    Däremot insåg jag nu att jag kanske skulle göra det. Ställa mina ben de där frågorna som jag har kring dem, rakt och direkt, rätt in i knäskålarna … istället för att ställa frågorna svävande ut i luften och hoppas att något diffust ska ta emot och svara …
    Tack för tipset ❤
    Synd bara att jag inte är ensam hemma som du, så att jag kan tala högt. Jag får viska till dem lite, innervägen ner genom min lekamen. Jag vill inte att maken ska tro att det är dags att hämta hjälp …
    Puss och kram, vännen ❤ ❤ ❤

    Gillad av 2 personer

    1. Puss på dig själv och vet du… i en ansats till desperation så har jag genom min underline beställt två tuber med renu. Men de ska gå till ansikte och hals. det där som syns, Ibland ska man allt ta och nagelfara sig själv – lite så där in på skinnet. Moahahaaaa…. ❤ Kraaaam

      Gillad av 1 person

      1. Lycka till med din Renu28. Du får berätta hur det går sedan.

        Från det ena till det andra så har jag suttit i stum beundran över bilden i din header. Visst är det dina egna tavlor? Alltså!!! Du är enastående duktig med färg och pensel. Jag har ju sett dina tavlor förr, men nu blev jag påmind om hur fantastiskt skicklig du är.
        Kramelikram ❤

        Gillad av 1 person

      2. Tack för den kommentaren Lollo ❤ Har aldrig beskrivits som skicklig men bror min tycker att jag är för jädrans duktig på vatten och Gunilla älskar gammalt trä – helst med mossa på 😀 Som du vet har jag en dröm om att gå en krokikurs någon gång. Mina gubbar får ju dimension av seriefigurer. Hehehehe… 😀

        Gilla

  3. Hahah härliga stolla ❤
    Nej, jag har aldrig pratat med mina torrisar precis som dina. Går förbi en stor spegel i hallen och inser ständigt att det är stadiga, gropiga, torra, fula, fläskiga ben som omöjligt kan vara mina. När blev de så där, jag hade snygga spiror, men det var otroligt länge sedan.
    Japp, jag är också urusel på att smörja mig, fattar inte det där alls, eftersom jag aldrig har behövt hålla på så där under större delen av mitt liv. Glömmer liksom bort det där smörjandet i stort sätt varje dag efter duschen.
    Fortsätt snacka med spirorna tycker jag. ❤

    Gillad av 1 person

  4. Jo! Visst pratar jag snällt med min kropp på någorlunda regelbunden basis. Inte bara benen. Men måste erkänna att jag inte smörjer in dom med olja på långt när tillräckligt ofta. Skärpning! Man ska se på sig själv som sin bästa vän och behandla den därefter. Trots prickar, häng och torrfnas. Den har trots allt burit bördan i många år.
    Har du nån gång tittat dig själv i spegeln och sagt ”jag älskar dig”? I början känns det fånigt, men efter en tid fylls man med lyckobrus. De du!
    Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Att säga det till morgon-nunan kommer aldrig att hända, men efter lite fräschör och rött på läpparna kan jag faktiskt någon gång tänka att: jaja… du duger.
      Men… jag ska prova i morgon bitti och förmodligen kommer det att ge mig ett gapskratt och DET är värt hur mycket som helst 😀 så vem vet. Kram

      Gilla

      1. Du skulle bara veta hur mycket jag har garvat! Men nu känns det bra! Snackar i spegeln som om det var en annan person där, bästa kompisen. Fast det är ju jag. 😀 Kram!

        Gillad av 1 person

  5. Nej då, du är inte ensam! Allting på kroppen förfaller/förändras till det sämre med åren.
    Benen har jag inte pratat med, men däremot brukar jag tacka mina fötter för att de troget bär upp mig varje dag. 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Varför benen råkade komma i fokus beror på att jag tappat 5-6 kilo det senaste året. Det blir så iögonfallande när skinnet så tydligt talar sitt eget språk.
      Roligt att du uppskattar dina fötter, för jag har varit fotterapeut i över 20 år och vet verkligen vad dessa får stå ut med. 😀

      Gillad av 1 person

  6. 😂😂😂 Härligt med såna som vågar bjuda på sej själva, och som pratar med sina ben, el andra kroppsdelar… Ibland behöver man prata med sej själv å få rådgöra med sej själv… Angående torrheten vore det klokt att smörja innifrån… Det finns mycket som är bra mot torr hy och c-vitamin är en viktig beståndsdel, men även oljor. Själv brukar jag ta en matsked el två utav matoljan (oliv+raps) då jag fixar maten (steker i smör + oljan). På hälsokost lär det finnas kapslar som innehåller olja som är pressad ur svartavinbärskärnorna, minns inte mera vad preparatet heter, men för 20 år sen hade jag såndär hemsk torr hud på mina ben, och blev visad detta preparat, och hör o häpna – det hjälpte. Min hud blev sammetslen och sen dess har jag aldrig smort in mej med några krämer.

    Gillad av 1 person

    1. Svarta vinbärskärnor… hmm… tror du det räcker för en som befinner sig över 70-strecket? 😉 Det är så lätt att acceptera förfallet men lite puffar framåt av vänliga själar anammar jag med tacksamhet. ❤ Kram

      Gilla

      1. Tack själv ❤️ tror nog det hjälper oavsett ålder, får bara tänka som så, du blir åtm. inte sämre utav det… Krämer man smörjer på sej inneh. så mycket onödigt vi inte behöver, såvida det inte råkar vara en sån sorts kräm så du gott kunde tänka dej att sätta den i mun. Huden är vårt största organ som suger åt sej allt, och det man inte vill sätta i munnen borde man därför inte heller sätta på kroppen.

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s