Söndagen den 9 Februari 2020

 

I andanom är det en födelsedag. Kanske även min son tänker på det. Hur hade dagen sett ut om det varit som den skulle? Nu blev det inte som det skulle utan det blev som det blev. Resan blev istället tom och med en saknad som är lite svårt att sätta ord på. Något som ger varje människa en eftertanke om hur det blev istället. Lite nostalgisk dimma som klistrar sig fast på backspegeln. Den där pjäsen som vi borde titta i ibland. Utröna vad som döljer sig bakom ögon som ständigt glanar framåt i en något desillusionerad form, men ändå konstaterar att; jo, vi gjorde så gott vi kunde.
Så är det. Eftertankens kranka blekhet som konstaterar hur det blev när det nu inte blev som det skulle. Nog om det. I morgon – en annan dag.

Men igår, när jag på eftermiddagen kom hem, ganska slutkörd efter att ha tillbringat ett dygn på landet, var både Bamse och jag nöjda över att komma hem till det vanliga. För oj, vad bökigt det är att inte kunna ligga i egna sängen. Enda finessen är den otroliga lättnaden att en morgon kunna ligga kvar och veta att Bamse kommer ut, utan mina gymnastiska eskapader. Bamse har fått springa lös utan koppel och lekt med både kompis och katt. Ja, t.o.m. hönsen var utomhus för det pågick en del ommöblering inne i hönshuset av gårdens folk. Kycklingar som skulle få komma in bland de stora, och nya små liv som skulle in istället.
Jag kan stå på avstånd och beskåda hur hon orkar hålla på, min systerdotter H. Och för all del, vid hemgången blev jag tillägnad en kartong med ägg. Stora och små eftersom hönsen är i olika arter. En del har fjädrar långt ner på tårna. Det ser ut som om de har fjäderbeklädda storstövlar på fötterna (undrar om det heter fötter på höns?).

Idag steg jag upp tidigt i tanke att i lugn och ro inmundiga mig frukost och att även grunda fyra masonitskivor som jag sågade till i går. Nu doftar olja och terpentin i hela lägenheten och tänk, jag gillar det. Växte upp med de ångorna och det är kanske därför jag aldrig är förkyld. Vaccinerad redan från barnsben s.a.s. På den tiden kostade målarduk skjortan, så mina föräldrar, för att utöva sin konstnärliga ådra, målade på allt tillgängligt av vad kassan tillät. Far tog till väggarna i källaren i brist på material och mor började tillverka troll. Jo, det är sant. Hennes troll kallades Finnvedatrollen och återfanns hart när i hela Småland. Hon drog t.o.m. upp till en mässa i Stockholm på 50-talet och självaste kungen beskådade och tyckte till om dem. Fanns en bild urklippt på tilldragelsen någonstans i mors gömmer när hon gick bort, men den har försvunnit. Med det sagt så var hon en otrolig entreprenör.

Nu börjar minnen av fler tilldragelser som format mig som människa dyka upp i skallen. Bäst att sluta för denna morgon, och blir jag pratsjuk under dan så tänker jag återkomma. 😀

 

 

 

4 reaktioner på ”Söndagen den 9 Februari 2020

  1. Hönsfötter. Lustigt ord i alla fall. (Fnitterattack)
    Var också bortrest i helgen. Hos yngsta dottern vars son fyller 6 den 11e. Barnkalaset är nästa helg så det var lugn och fridfullt.
    Åkte med mellandottern och hennes dotter var också med. Råkade förstås ut för stormen, superfriska vindar på såväl Österlen som hela vägen hem västerut på söndagseftermiddagen.
    Kram!

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s