Med kaffekoppen bredvid…

 

… slår jag mig ner och öppnar datorn för att få en känsla ur den tysta morgonen. Läser lite av hur andra har det och känner samhörighet på något vis. Att det ligger en hel värld där utanför som pulserar av liv. Är medveten om att det är köbildning längst med E18 som går genom staden, vilket jag hörde på radion alldeles nyss. Att solen reflekteras över gattet längst bort över Mälaren och jag får en befängd idé om att vilja ta ett kort, men åtrar mig eftersom jag säkert har ett hundratal bilder av samma motiv. Idag går tonerna dessutom i grått, förutom långt därborta i gattet som ett silverblänk, så det skulle troligtvis bli en intetsägande bild. Och varför fotografera något som ständigt återkommer? Himlen och sjön ligger där som de alltid gjort. Det är bara ögonen på oss som genom tiden byts ut till andras ögon, som jag hoppas ska uppskatta vyn.

Ultrarapid är ordet precis i stunden som är. Långsamma tankar, ovilliga fingrar, väntan att greppa tag i projektet att tillfredsställa Bamses trånande blick om äventyret utom dörren. Nosens tillfredsställelse av vad marken har att berätta. Ytor som måste revirpinkas på och förhoppning om att möta en like med fyra tassar. Lika spännande varje gång, som för en fisk i ett akvarium.
Försöker att berätta för honom att vi minsann också har varit ut på äventyr, och gör det förmodligen mest för att påminna mig själv om rörlighet och äventyr som faktiskt passerats genom åren. Vill så gärna åter få känna oberoendet och försöker tygla min själs oro över att sitta fast i ultrarapid.

Men… känner nu efter att kaffet är slut – fingrarna fått liv och humöret återtagit sin plats i normala gängor att;  sätt fart för tusan!

😀

 

9 reaktioner på ”Med kaffekoppen bredvid…

  1. Ja för tusan, kravla ut en vända och tillfredsställ åtminstone Bamse, vi är på Addarsnäs så jag bara öppnar dörren för att Molly ska bli lycklig. För övrigt väntar jag på mera varmvatten, Jan rakade sig mm under rinnande vatten och värmen tog slut… Som tur var hann jag bara blöta fötterna! Kram och skön onsdag

    Gillad av 1 person

    1. Japp, nu är det gjort och det känns bättre för oss båda. Det där med att bara kunna öppna dörren är orsaken till att jag emellanåt uppsöker Helena och kvartar över där någon natt. Bara känslan är så infernalisk hälsosam.
      Kallt vatten påminner om forna dagar. Tänk vad mycket som passerat under ett liv. Mor berättade hur spannen med vatten var bottenfrusen en gång när jag var ett halvt år ungefär, och de bodde i en liten stuga på landet i Småland. Fotogen, vedeldning och brunn ute på gårdsplanen för optimisterna från Stockholm varifrån de utvandrat. 😀

      Gillad av 1 person

    1. Tack för det och anledningen var nog att jag länge satt och mediterade över ditt ödehus. Kunde liksom inte släppa bilden och lät tankarna flöda ut i periferin omkring, vad som hänt där och att en sådan bild skulle kunna få fart på en hel uppdiktad historia i Gustavs livsöde. Liasom 😉 En bild säger mer än 1000 ord. Så sant så!

      Gillad av 1 person

    1. Tack för det. Har alltid gillat att skriva och fantisera men då inte hållet någon rätt svenska. Alltså… skrivit som jag pratar och det är åt helskotta galet. Min mentor sedan många år är bloggvännen ”beskrivarblogg” som har ett föredömligt språk. Aldrig för sent att lära om och lära nytt. Fast ibland släpper jag tyglarna och låter babblandet ta överhand. 😉 😀

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s