Glad måndag 17 februari

 

Utmaning? Javisst, så blev det när jag gick in på Ingrids blogg Sista försöket och därmed rullade hjärnan igång. För just måndagar har utan förskyllan fått en dålig klang och jag kan förstå till viss del. Men nu har åtskilliga generationer klarat av att stiga ur sängen i arla morgonstund för att möta sina måndagar. Den nya arbetsveckan som innebar säker inkomst och ett tryggt liv.

Nåväl, tanken gick genast till min vän Jon som i hela sitt liv arbetat på verkstadsgolvet. Den här Jon hade ett problem med sin uppfattning om sina arbetskamraters oförmåga att se fördelarna att faktiskt ha ett arbete att gå till, och han funderade på hur han skulle göra. Han menade att arbetsmoralen var för låg och brydde sig inte om ifall han skulle bli betraktad som en stolle.

Varje fredag när de drog av sig handskar och overaller och jublade över att slitet äntligen var över efter en hel vecka och att nu skulle det minsann firas, så slog Jon ihop händerna och med hög stämma uttryckte:
Jajamen! Nu är det bara att se fram emot måndag igen!

Gubbarna såg lite frågande ut men inte förens Jon började med ett tillägg på måndagsmorgonen uttalade de sina tvivel om hans idiotiska ideologi.
Ahaaaa… äntligen måndag. Härliga tider, strålande tider!

Detta talade Jon om för mig redan innan han gick i pension och då hade han uttryckt detta precis varenda fredag eftermiddag och måndag morgon i 10 år.

🙂

 

7 reaktioner på ”Glad måndag 17 februari

    1. Eftersom han var en mycket klok man så tänkte han nog att droppen urholkar stenen. Mer vet jag inte. Själv har jag upplevt sura arbetskamrater på måndagsmorgnar och de sprider eller lyfter inte arbetsglädjen precis. Sådana kan även försätta den mest positiva arbetskamrat till noll-läget.

      Gilla

      1. Finns alldeles för många som först och främst sprider negativitet. Talade han om varför han sa det han sa? Fattar man inte det, så… ja, kan det nog vara svårt för många att koppla. Det där med kreativt tänkande!
        När jag säger till nån att TIAn jag fick var bland det bästa som kunde hända mig, (i det läget alltså, inte bokstavligt talat det bästa i mitt liv), så tror i alla fall en del att jag inte är klok i huvet! Och lyssnar inte ens på min förklaring, för dom är låsta i tankesättet ”fruktansvärt”. Och visst! Det kunde det ha varit! Framför allt efteråt, att det skulle hända igen.
        MEN! Det ledde till att jag kunde ändra mitt liv på många plan! Få bort stressfaktorer, gå ner i vikt (11,5 kg nu), få nya intressen och glädjeämnen, nya vänner, roliga saker att göra och att engagera mig i.
        Hade inte detta hänt när det hände, utan tiden hade gått ett tag till, så kanske det hela hade blivit mycket värre och jag hade då inte kunnat göra det jag nu gör i mitt liv.
        Så visst var det en välsignelse! Och jag har gett mig den på att nåt liknande eller värre aldrig mer ska hända mig. Med kost, motion, positiv livssyn, vänner och roliga och värdefulla aktiviteter.

        Gillad av 1 person

      2. Jag tror mig veta att hans arb.kamrater höll honom i aktning för han var inte bara klok – han var en spjuver också. Dessutom drev fackliga frågor till allas gagn.
        Livhändelser som man lär sig någonting utav breddar vägen för att bättre förstå livet, eller hur? Men ett har jag lärt mig att det alltid är rädslor som styr hur vi/man bär sig åt när en konstig situation uppstår. Det där konstiga som väcker obehag som att stå inför en sörjande t.ex. Eller som i ditt fall när du försöker förklara om din TIA.
        🙂

        Gilla

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s