Ett par anekdoter från …

 

… min tid som fotterapeut.

In kom en man i 40-45årsåldern och bänkade sig i stol och balja. Fick kaffe och kaka som var kutym på stället och efter en stund började behandlingen. Småprat om ditt och datt och han berättade att han just för tillfället varit ut på jakt efter vinterdäck till sin BMW och slagit till på några han hittat till ett bra pris. 4000 kronor styck.
Hoppsan, sa jag och förklarade att mina vinterdäck var regummerade och kostade bara 600 kronor styck till min gamla bilskrutt och vi skrattade gott åt skillnaden.
Behandlingen fortsatte under småprat och avslutades som sig bör, med fotmassage. Då halvt stönar han fram att det här borde man kosta på sig oftare, men synd att det är så dyrt.
Blixtsnabb tanke for genom huvudet på mig: Ska jag slå till karln? Istället greppade jag hans fötter i ett behagligt grepp – stannade och fångade hans blick och sa: Men du… bilen är värd 16000 i fina ”fötter” och dina egna bara 270 spänn!
Jag såg hur det jag påpekade sjönk in i den blick jag fick. Han lutade sig framåt och sa. Förlååååt. Om han sa det till fötterna sina eller till mig spelar ingen roll. Han fick en insikt om hur viktigt det var att även se om sitt eget s.a.s. OCH kanske insett att fotvårdsyrket inte var någon guldgruva precis.
Guldgruva var det på ett annat vis. Mötet med människor ur alla samhällsklasser, åldrar, yrken, sjukdomsbilder och en skatt av givande samtal.

En annan gång hade jag en italiensk kvinna som var mycket smärtkänslig. Hon hade en liktorn på en av sina tår och så fort jag kom åt med instrument så skrek hon. AAAKTA AAAAKTA… och jag var tvungen att vara hiskeligt aktsam för hon drog nämligen åt sig foten i ett kör. Jag hade skalpell i handen och mååååste iaktta försiktighet. En snabb fundering om; Vad göra? För det var lögn i helskotta att få henne att sitta still.
Du har bra röst, kommer det ur mig. Sjunger du? Ooo ja, säger hon och slår förtjust ihop händerna. Sjung något för mig då, uppmanar jag henne och hon klämmer i så väggarna bågnar och andra patienter troligtvis nästan ramlar ur stolarna.
O SOOOOOLE MIIIIOOO …….
Och jag fort som f-n dit med skalpellen och trixar bort liktornen. På den tiden var vi tre terapeuter under samma tak så detta kan verifieras som sanning.

Trevlig Lördag 😀

 

 

11 reaktioner på ”Ett par anekdoter från …

  1. Bra reflektion av dig. Å andra sidan är det inte behov av däck lika ofta… Fötterna behöver omvårdnad ganska regelbundet… Men det är förstås några år sedan, för litet andra priser nu även på fotvård. 🙂

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s