minnen.se …

… är en webbplats där museer och andra kulturarvsorganisationer samlar personliga berättelser. Vem som helst kan bidra med egna berättelser som sparas för framtiden i en gemensam minnesbank.
Nordiska museet vill bevara dina erfarenheter för framtidens forskare.
Bidra gärna med din berättelse, såväl i text som i bild. Det gäller både dig som känner dig påverkad av virusets framfart och dig som inte upplever dig särskilt påverkad. Ditt bidrag blir ett tidsdokument och hamnar i museets samlingar.

Hur har din vardag påverkats?
Hur har ditt beteende förändrats?
Vad tänker du om tillståndet i samhället just nu?
Och hur ser du på framtiden?

Fyra delfrågor som tål att tänka på. Själv fick jag anledning att berätta om det snopna besöket angående min operation. Kunde inte låta bli naturligtvis. Hittade detta inne hos Fru Olsson i hennes informativa blogg.

Har precis loggat ut från skatteverket och godkänt min deklaration. Tänk så smidigt. Nu borde jag som många andra ta tag husliga åtgärder, men det är ju lika illa som förut. Snabeljohan står som vanligt och glor elakt på mig och släpa tvätten till maskinerna på bottenvåningen är lika bekymmersamt. Men det får gå. Ta det lite pö om pö. Håller mig själv hel och ren i alla fall. Bamse får sina bad också fast han går och gömmer sig då min tanke om denna åtgärd tydligen manifesteras i honom utan att jag säger ett endaste ord. Får bära in honom i badrummet och ställa honom under duschen. Som tur är sparade jag duschstolen som min make aldrig hann använda. Någon mening med det också.

Redan klockan sju var vi ut i soluppgången och gick en öde sväng. Ett par bussar susade förbi på gatan och en och annan bil. En enda kvinna med rollator mötte vi. Fridfullt och det var lika fridfullt i går kväll vid sista rundan. Inte en kotte ute så vare sig jag eller Bamse behöver tänka på att gå i karantän. Måste skratta lite för det tycks alla andra ha gjort. Både unga och gamla. Men allvarligt så blir jag nerstämd när de som är sjuka och bor på inrättningar inte får träffa sina anhöriga. Det var visst någon som låg på sitt yttersta och de anhöriga fick inte tillåtelse att komma in och följa den gamle till sitt sista andetag. Då gråter jag i hjärtat för visst 17 skulle det gått att ordna. Men samhället är stelbent i sina åtagande i den nya och ovana situationen med pandemin.

Nu blev jag hungrig eftersom jag bara har kaffe och en hårdbrödmacka som inmundigades innan promenaden. Längtar efter havregrynsgröt och erinrar mig att jag glömt att handla hem just det. Får bli något annat men till affären blir det nästa vända ut.

God dag, alla 🙂

 

 

 

3 reaktioner på ”minnen.se …

  1. Havregrynsgröt äter jag varje dag, mår så bra av det och magen blir glad. Solen skiner och jag sitter på altan en stund varje dag, svårt att inte låta solen hälsa på mitt ansikte. Jag får ju inte sola pga min medicinering, men lite struntar jag i det, så här i början av en kommande vår. Det är så njutbart att bara blunda en stund och låta strålarna smeka ansiktet, men jag håller noga igen över bröstet. Det är ju där de har tagit bort början på något.
    Massa Kram ❤️

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s