Tekniken fungerar… kanske

 

Har kopplat upp mig via Tvn med en lång sladd och får en bamsebild när jag skriver. Inte dåligt gjort av mig. Det beror på att den sånggrupp jag är med i ska sjunga via zoom, som förmodligen många känner till. Tycker att det är en finurlig lösning så vi kan stå på distans och gapa av oss. Både pianist och körledare står i kyrksalen men vi kommer inte att höras där förstås. Tvn ger mig dessutom möjlighet att skruva upp volymen. Sitta framför datorn kommer jag varken att höra eller bli inspirerad av det lilla ljud den kan frambringa. Och framför Tv-skärmen med bild kan jag nu stå och få lite övningar som börjar med att sträcka på mig och så kommer lite övning för halsmusklerna och det behövs verkligen. Hoppas nu bara att mitt internet inte hoppar jerka, vilket det har en benägenhet att göra.

På promenaden i dag mötte jag en som talade om att nu äntligen får vi västmanlänningar reda på att även här har vi smittade patienter på vårt regionsjukhus som ligger på andra sidan stan, från mitt håll. 8 i respirator och några (kommer inte ihåg vad hen sa) som avlidit. Har själv funderat om vi skulle vara förskonade men så var det inte alls.
Nåväl, det är bara att gå på i ullstrumporna. Inga sådana, men väl benvärmare för jag tänker inte bli kall i det friska och klara vädret. Idag var det ljuvligt att komma ut.

Får väl återkomma fram emot eftermiddagen om den digitala sångövningen. Om det funkelerade eller inte. 🙂