Jösses vilken lördagskväll

 

Kände kraft – var hungrig – ingenting i skåpen – så iväg – ut till stormarknaden i coops tecken och tänkte att där finns väl få människor vilket det var – på med munskydd och in – valde bland det jag behövde och käre värld, vad varor det finns i överflöd – priser som tillfredsställde min skrala kassa – en unge som flängde omkring och frågade sin mamma varför tanten hade sånt där vitt runt munnen – några odödliga ungdomar som faktiskt hejade med munter uppsyn – kassan avklarad och i med varorna och ut till bilen där jag packade om till fyra kassar istället för två – hem till adressen och kånkade in kassarna – ut med hunden i bilen och vid parkeringen ut med densamme på sista kissrundan – in igen och plockade ur varorna och nu står en gryta med en kyckling på spisen (Bamses) och fläskfilén som står i ugnen och puttrar – fläskkotletterna en och en infrysta – falukorven i bitar till enmansportioner i cellofan och mycket annat som sorterat in på sina platser. Jaja, grönsaker och frukt också men de sköter ju sig själva, ju.

Då, när allt var klart så sträckte jag händerna rakt upp i luften och utbrast med hög röst: TACK… för att jag är den jag är!

Hällde upp en whisky i en medicinburken och begåvade mig med densamme och hällde i en till och jag har just nu fasligt besvär med att hitta rätt på tangenterna. Men, vad gör det? Jag klarade det som jag tvekat om så länge. Nu kan jag luta mig tillbaka och inse att här lider ingen nöd. Vare sig för Bamse eller mig. Hutt!
Nu slank sista droppen ner och jag känner att, utan tro på min egen förmåga så skulle jag sitta i sk..en. Trots ihärdiga smärtor som faktiskt ingen dör av, så går det att fixa det mesta. Bita ihop och stänga av och tänka att det är det finns det som är värre – för andra.

Tvn står på som sällskap just nu, men jag tittar inte. Den befinner sig utom synhåll. Det är på engelska och va fasen, det språket är som sömnmedel för mitt vidkommande.
Om någon ändå kunde förstå vilken bragd jag gjort. Hämtat något ur mitt inre av livskraft och utfört något som förr var en enkel handling.

Nu ska jag kolla köket som avger härliga dofter som ger mig hungerkänslor. Måste vänta in tills jag får prova att smaka. Men förmodligen kommer jag att somna snart men måste hålla ut tills det är klart för hur skulle det se ut i morgon bitti? Vidbränd fläskfilé i ugnen – en kyckling som ligger i grytan som slamsor i sitt spad? Nä, det går inte an. Håll ställningarna Bergalott och kolla om det dykt upp något trevligt på bloggen.

😀

 

 

 

8 reaktioner på ”Jösses vilken lördagskväll

  1. Härligt inlägg det riktigt puttrar av kraft, glädje och lättnad över din bedrift, för gissa om det var en stor bedrift. Jag vet hur en sån känns, framförallt innan man kommer iväg och får det gjort. Jag har ju inget körkort, så det blir till att hänga och flåsa på Rulle, fullständigt hopplöst allt för ofta, men envisa kärringen med någon slags ursinnig urkraft som bara tvingar mig ut och iväg. Dö kan jag göra i soffan när jag kommer hem. Hutt påre! Kram o Puss ❤️❤️😁 Så glad för din skull.

    Gillad av 2 personer

    1. Precis… du vet hur det känns. Men just nu är det ett litet helsike men har iaf fått i mig lite frukost. Ajajajaj… kviiid… stööön ;-Kan nån begrip eller är det bara te å åk? 😀

      Gilla

      1. Ta din räkmacka och segla iväg så gott det går,, smaska på lite majjo om pråmen läcker. Så ses vi där ute på väg till Blåkulla. Jag kan ta med några kartor av starkare Alvedon, så kan vi släcka kroppsliga bränder. Kram ❤️❤️❤️

        Gillad av 1 person

Lämna ett svar till midsommarros Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s