Det här med män

 

Jag har under mitt liv haft tre stora kärlekar – alla tre har gått ur tiden. Vad har jag lärt mig av det, tro? Jodå, en hel del. Bl.a att jag i nästa liv (om det nu fungerar på det viset) enbart ska hålla på med musik.
Låter knäppt naturligtvis men musiken kommer alltid att finnas. Den kan bli stor och orkestral men även finnas i vindarnas mjuka viskning. Rent av poetiskt skrivet, eller hur?  Kanske ska ta med syrsans sång för säkerhets skull.

Raljera med ord i tunga frågor om livet, borde måhända inte tecknas ner, men jag gör det i alla fall. Vad jag lärt mig är att aldrig ha någon som helst belastning av dåligt samvete. Gjorde jag rätt eller fel eller annat som kunnat ligga kvar som smolk i bägaren. Nej, jag tror inte det. Jag har alltid varit av den förlåtande arten. Kanske är det ramsan i aftonbönen som mor trugade på oss som barn, eftersom det var brukligt på den tiden? Vad vet jag? Men fundering har jag på den ramsan som kanske formade mig som människa. Då, på den gamla tiden lydde slutstrofen så här: …den Gud älskar lyckan får. Kommer ni ihåg den? Nu om dan och sedan länge är den raderad totalt därför att det skulle innebära en förpliktelse, eller vad det nu var. Numera skrivs de sista orden: …du förbliver Fader vår. Och jag frågar mig om det är bättre? Är det att ”inte påverkas” eller är det underkastelse det också? Nä, jag lägger ner funderingen och kanske får någon som kan förklara.

Var det det här jag ville skriva om? Nej. Jag ville skriva om självmord, egentligen. Ännu värre, tycker någon nu och klickar bort sig, och det säger jag ingenting om.
Så här är det. Jag har en bekant, en man som tog sitt eget liv i lördags. Gammal, sjuk, deprimerad och hade tillgång till ett hagelgevär. För ett tag sedan var det en yngre man som hängde sig i en husbil som stod bredvid min. Kände inte den mannen. Sen längre tillbaka en väninnas man som lade sig under tåget.
Det här ger mig funderingar om hur vi kvinnor gör. Tar vi livet av oss så drastiskt? Eller segar vi på och stickar strumpor, bakar sockerkaka, spelar teater, sjunger, håller på med händerna för att skingra tankarna att komma för nära? Gömmer vi oss eller har vi större acceptans till livets motgångar?

? 🙂 ?

 

 

 

 

18 reaktioner på ”Det här med män

  1. Bönen som heter: Gud som haver barnen kär. var nog den bön som gjorde att när jag som redan var liten pojk, så fick jag ett visst medvetande om att det finns en Gud. Men det var inte min mor som lärde mig den. Den sistnämnda frågan du ställer är mycket intressant. Men om jag säger så här. Ibland vet jag inte ens själv vad det är för tankar som ryms i huvudet på min fru, vilket enklast kan förstås utifrån det faktum att hon är kvinna och jag bara en ynklig man. Men, när hennes son tog livet av sig, år 2007, så har jag varken förr eller senare hört en kvinna skrika, nej, vråla ut sin smärta på det sätt som hon gjorde då. Och så här 13 år senare, så förstår varken hon eller jag hur livet kunde gå vidare sen.

    Gillad av 4 personer

  2. Kvinnor och män, liv och död. Att ta sitt eget liv är för mig det svåraste att acceptera, är tacksam över att min döde son dog i en olycka, och inte tog sitt liv – han kunde ha gjort det. Själv har jag aldrig haft en tanke på självmord, hur djävligt allt ändå var ibland för några år sedan mitt i spelmissbruket. Det Tony skrev om sin fru och hennes smärta när sonen tog sitt liv – upplevde jag själv när min systers dotter dog, oväntat om än inte självmord. När vår son dog blev jag tyst.

    Gillad av 2 personer

    1. Ja, jag vet att du blev tyst. Jag var med på 1av3 där vi möttes en gång i tiden.
      Kan meddela att Linda tar det med god fattning – ännu. Pratade med henne idag och det var hon som hörde av sig och berättade om tillvägagångsättet. Du fattar säkert.
      Kraaaaaaam ❤

      Gillad av 1 person

  3. Gud som haver har jag både läst själv o även sjungit som aftonbön åt mina barn då de var små. Den äldre versionen. Det är trist att det finns olyckliga människor som inte klarar av att leva sitt liv o det grymma är att de alltid lämnar efter sig olyckliga närstående som säkert allti åtminstone lite känner skuld, om de hade kunnat hjälpa före det är för sent. Men det är nog sällan någon kunde hindra det, tyvärr. 😢

    Gillad av 1 person

    1. Så du har också det med dig. Slutklämmen som talar om att; om bara Gud älskar oss blir vi lyckliga. Vilket innebär att vara medveten på vad man gör och tänker i livet så blir vi det. Och det är väl klart att det sporrar att vara skötsam för att ingå i den kretsen. Och ändå händer det som man inte kan göra något åt och då ska vi kalla det för prövning.

      Tidig morgon och har inte motionerat igång mina grå än. Får ta en kaffeskvätt till. Gomorron 🙂

      Gillad av 1 person

  4. Jag hade tänkte att spinna vidare på din första del av inlägget om musik och samvete, men det blev lite tyngre längre ned och i återkopplingar på kommentarerna. Så jag nöjer med att skriva att det var ett riktigt fint inlägg och att jag hitintills varit förskonad från den typen av ofattbara avslut på livet i min närhet.

    Gillad av 1 person

    1. Skönt att höra att det finns någon som blivit förskonad från de funderingar som följer i kölvattnet hos de som blir kvar.
      Och att jag kan pusta ut att inte inlägget blev allt för svårmodigt eller rör upp känslor.
      Så svårt att behålla en inte allt för allvarlig ton, när det gäller djupare frågor.
      Spinn gärna vidare om musik. Det gillar jag, som framgår.
      🙂

      Gilla

  5. Rent allmänt har jag nog svårt att kommentera sorg och lite djupare livsöden på ett bra sätt. Det blir ofta svårt att hitta rätta ord och de där vanliga klichéerna har jag svårt för.

    Gillad av 2 personer

  6. Jag tror kvinnor generellt är tåligare, åtminstone när det gäller psyket. Eller så har vi en bättre förmåga att analysera, dra slutsatser och fatta beslut därefter.

    Gillad av 1 person

    1. En tanke slår mig; kan det bero på lång och varaktig träning genom generationer långt tillbaka i tiden? Vem vet vad generna gjort och gör. De där som har förmågan att bygga in referenser. Sådant trodde man, eller visst inget om förrns nyligen.
      🙂

      Gillad av 1 person

  7. På jobbet träffar jag dagligen patienter som drabbats av TIA eller stroke. Det är vanligt att bli deprimerad efter stroke.Vi frågar alltid om de har vapen hemma. En del blir väldigt brydda när vi frågar, särskilt kvinnor. Men det är rutin att fråga.

    Gillad av 1 person

  8. Fler män än kvinnor tar livet av sig. Så säger statistiken. En siffra som inte förklarar ett dugg, bara överlämnar fakta.
    Nog undrar man över varför det är så här. Är kvinnor starkare än män, eller är vi bara fegare? Är kvinnor av segare virke, eller har vi bara större behov av att vara martyrer … jag menar alltså, större behov av att leva för att lida? Är kvinnor bättre än män när det gäller att leva, eller är vi bara envisa ragator som ska ha rätt även i detta?
    Kanske är det helt enkelt så att det inte finns ett svar? Kanske beror det bara på vem man frågar? 😉

    Tänk att du haft tre stora kärlekar! Det är inte alla förunnat att ens få uppleva en enda sådan. Även om de alla tre är förlorade för dig, så är de ändå en del av ditt liv och din historia. Det är inte så dåligt, och något att vara tacksam över. Åtminstone kan man kanske känna tacksamheten de dagar man är stark och nöjd … 😉 ❤
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s