Nu är det dags igen…

… att skriva om ingenting bara för att fingrarna och latmasken tycker så.

Borde sätta igång och gå igenom en låda som jag blev förärad att analysera som bror min och hans hustru hittade allra längst in i en garderob. En sådan där svale som finns i gamla kåkar. Det är fotografier och brev från 30 – 40 och 50-talet som mina/våra föräldrar haft med släktingar och vänner. Måste bara som alltid röja lite på bordet där de ska ligga i ordning, något så när. Ska vidarebefordra till stora syster som även hon ska få del av det. Far var med i finska kriget och det finns brev därifrån också. Från några som berättar om hur det gick för några smågrabbar som hittade tändare som exploderade och att det hade gått ganska bra för den mest utsatta. Så långt men inte längre har jag kommit. Ett brev jag plockade ut på måfå. Känns lite i fingrarna när jag vidrör historia. Något som passerat som berör även mig, en bra bit in på 2000-talet.

Här om dagen fick jag mail från den lilla tidning dit jag har skickat in några noveller. De skrev att de skulle publicera en som jag inte kände igen namnet på. Jag skrev tillbaka att jag fullständigt glömt att jag skickat in någon sådan med den rubriken och skyllde på mitt o-ordningsamma väsen. Nu har det inte kommit något motbesked och får väl invänta resultatet. Kanske får returnera honoraret, eller också vaknar de till innan.

Vad gäller lektyr till kvällspasset innan sömnen ska komma så har jag fått hämta lite sådant en trappa upp hos min goda vän. Böcker som hon sparat på och som jag kan lämna varthän när jag är klar. Hon har slutat läsa efter sin stroke, påstår hon. Somligt är bra läsning men just nu med två Nora Roberts kvar försöker jag ta emot någon form av läsbarhet, men tänk, det går ta mig 17 inte. Något så kolossalt fullt med onödigt pladder och namn i en ständig ström blir jag (förstås) väldigt trött och lägger ifrån mig boken snabbt som attan. Ska inte tycka: sikket skräp, för jag begriper väl inte bättre, för människans romaner har ju sålts i miljoners antal. Varför duger det då inte till mig?

I morse höll solen på att bryta sig igenom men gav vika för ett gråaktig atmosfär omkring oss när vi var ute på en liten runda. Men fåglarna kvittrade ändå och jag möblerade om hundhårstussarna, som jag lade ut i i förrgår och satte upp dem i klykor bland buskarna. Det var väl rackarns om de inte ska se och ta till vara så fint byggmaterial. Inte ens skatorna och kråkorna har brytt sig men de är väl redan på väg att lotsa ut ungarna sina ur bona.

Nä, nu är det färdigskrivet och inget mer kommer ur fingrarna. Huvudet är i alla fall tomt på fantasi eller relevanta utlägg. Borde lyssna på lite nyheter, fast det är så skönt med stillheten.

🙂

 

 

 

8 reaktioner på ”Nu är det dags igen…

  1. Du är nog bra på ”… att skriva om ingenting” tycker jag, men delar din uppfattning om böcker värda att läsa 😊 Det är ju ändå bra att det finns för var smak, även om jag föredrar mer djupsinnig lektyr (o även dekkare läste jag färdigt som tonåring). Gillar speciellt (själv)biografier om olika livsöden. Din pappa var säkert en fin man, uppskattar högt dem som frivilligt hjälpte sin östra granne under krige! Min morfar o hans fyra bröder åkte som unga män (i smyg, de var faktiskt efterlysta) till Lockstedt i Tyskland för att skolas till soldater, sk jägare i det 27 kompaniet, med avsikten att fria Finland från ryssen, vilket också lyckades i samband med frihetskriget, även kallad inbördeskriget, mellan de vita (Mannerheim o bl.a dessa jägare) och de röda (kommunisterna), som hellre varit en del av Sovjet (ss det gick för t ex Estland). Men det var tidigare, i början av förra seklet. Hoppas vi aldrig mer behöver erfara krig utan kan civiliserat kompromissa o komma överens🕊

    Gillad av 1 person

  2. Delar din uppfattning om Nora Roberts. Intressant om analysen av den gamla lådan med foton och brev. All heder till din far och andra som anslöt sig i Finska vinterkriget.

    Gillad av 1 person

    1. Tack. En lättnadens suck över Nora Roberts. Nu åker de tillsammans med annat utläst material till återbruket, som det heter här. Får ta mig i kragen och ta tag i mina egna påbörjade alster som ligger i dvala. Får lite skrivångest när jag har läst för mycket av andras böcker. Det heter att man ska läsa mycket för att få till ett bra eget skrivande, men det funkelerar absolut inte här.
      🙂

      Gilla

  3. Bara för att ”alla” tycker att vissa författares böcker är bra, behöver det inte ens betyda att de faktiskt är bra. Förutom då att smaken förstås är olika. Är de dessutom pladdriga, ytliga, har mer eller mindre uselt språk, har ologiska faktauppgifter mm så är det definitivt inte nånting jag lägger ner tid på. Kanske inte ens har en bra handling som fångar. Finns verkligen bättre litteratur att lägga ner sin tid på i så fall. Så du gör helt rätt som bara struntar i de böcker som inte fångar dig. Det betyder att du har bättre förväntningar på kvaliteten, såväl när det gäller handlingen i en bok, som på hur den är skriven.

    I en bok jag försökte läsa för att den ”är så bra”, har glömt både titeln och författarens namn förstås, så hittar huvudpersonen en övergiven lunnefågelunge som hon tar hand om. Först kan man undra om just lunnefåglar kunde ha funnits på den där platsen. Högst tveksamt, även om jag inte kan vara helt säker. Är ingen fågelexpert.
    Men att en vild fågelunge omedelbart skulle ty sig till en människa utan några som helst spår av rädsla, det tror jag inte på. Om det hade varit en hundvalp, det hade varit sin sak! Författaren kanske bara kände till om hundar och iddes inte kolla upp trovärdigheten när det gäller vilda fåglar. Den verkade inte ens vara så medtagen när hon fann den, så det kunde vara förklaringen till att den omedelbart accepterade människan som plötsligt grabbade tag i den.
    Nåja, det där var bara sista droppen som gjorde att jag slängde den boken åt sidan.

    Gilla

    1. Så sant… slänger iväg en bok om jag inte fängslas inom de tio första sidorna. Förr åkte den efter en sida men med ålder och erfarenhet så har jag mer tålamod.
      Men nu har jag tragglat mig igenom 50 sidor eftersom läget är som det är. Totalt tomt och till bibblan vill jag ännu inte gå. Inte för att jag hamstrar men det hade jag gjort om jag tänkt mig för.
      😀

      Gilla

      1. Samma här, om att rata böcker. Brukar ge dom kanske 10-20 sidor rent av, men har också hänt jag har gett upp redan efter de första paragraferna. Vi är för gamla – och kloka – för att hålla på med sånt där som bara ödar tid utan att ge nåt!
        Jag går till vårt lokala bibliotek här i området fortfarande, har ju mer där än att bara låna böcker. Kanske inte lika ofta, men ändå… och det är så lite folk där så det är grymt! Men så lånar jag också från biblan online. Visserligen får man bara låna 2 böcker per vecka då, men det kan räcka!

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s