Både butter och glad

 

Varje dag densamma. Ja, tänka sig. Att det ska till både sjukdom och världspandemier för att upptäcka det. Jorden återhämtar sig och faller i vila. Andas och läka, precis som vi får göra nu. Ensamheten är inte ensam längre utan delas av många. Inte utan att det känns rätt så bra, tänker hon som varit isolerad i några år. Visserligen då som idag – kunnat och kämpat sig ut för att gå med en hund. Datorn flitigt använd till kommunikation för att tillfredsställa saknaden av umgänge. Hon mår bra och förundras. Hon lever fortfarande och är en fungerande individ. Inte tappat bort sig på vägen. För, hur många gör inte det?

Det går nog inte att hålla ett helt folk i karantän hur länge som helst. Tänker på Sydeuropa där de inte ens får gå utom dörren. Vilka åtgärder kommer att tas den dagen när dörrarna öppnas och folk trotsar myndigheternas bestämmelser och lagar? Är det därför som världsekonomin nu ska få satsningar på tusenden av miljarder? Affärerna måste igång för annars brakar det förmodligen ihop hela faderullan.
Vad är det som får oss att leva som vi lever. Den s.k. välfärden består av handelsutbyte i första hand, eller hur? Det här med gränser ska bli synnerligen intressant att efter den här pärsen – se hur det kommer att utveckla sig. Hur resoneras det inom EU? Det är ju överkurs för en annan liten pluttmänniska som tänker och fantiserar lite till – om det nu t.ex blir missväxt under den sommar som kommer. Väder och vind går inte heller att spåna eller sia om, men det har ju hänt förr och nu när jorden lever i en tillfällig chock så är det inget som hindrar att den tar sig lite friheter.

Jaja, jag fantiserar och det är väl inte så konstigt. Jag är den jag är. Behöver inte rapportera om dagens väder eller procent på antal avlidna eller skicka tillbaka alla dessa glättiga påskharar som hoppar in i mobiltelefonen för att skickas tillbaka till vederbörande och sedan skickas vidare i massupplaga. Va f*n? Det är som att byta bokmärken med varandra, som iaf vi flickor höll på med. Jösses. Hoppas att det finns de som slipper sådant. Vill man ha eller skicka en påskhare så kan man istället gå in och skriva en personlig liten hälsning, eller hur? Var kommer all ytlighet ifrån? Bekvämlighet? För dyra frimärken? Inte vet jag, för jag är inte traditionsbunden. Inte nämnvärt. Tror inte på vare sig tomtar, troll eller det himmelska. Tror mer på det befintliga som pågår runt om och i det liv jag lever. Hmmm… sluta nu!

Låter jag grinig idag? Ja, det är ju Långfredag. Den sedan barndomen väl inprogrammerade och tröstlösaste dagen på året. Uppluckrad nu om dan, tack och lov, i den cementerade upplagan av gamla tider när ännu kyrkan hade oss i sitt grepp. Det går ju t.o.m. att gå dit någon gång ibland. Inte på gudstjänst precis men kyrkorna fylls numera av lite annat slag. Fina konserter i vår domkyrka och annorstädes också.
Oj, vad det är roligt när gammelorden ramlar ner på tangenterna. Annorstädes = annanstans.

Nu ska jag ta mig något att äta och sedan fortsätta skriva ner min brors små uppsatser som jag hittade underst i lådan med gamla brev och fotografier som han lämnade till mig. Den hade han förmodligen inte upptäckt. En liten arbetsbok från året 1954 då han var tio år och skrev små historier med vidhängande teckningar till. (jag blir tårögd över de charmiga historierna och de nogsamt gjorda teckningarna.)

Jag skriver rent eftersom det är skrivstil och ska skicka över till hans dotter som är en fena på datorer men är tafatt på skrivstil, precis som alla unga idag. Sen ska vi se till att det blir en bok som present till både broder/morfar och hans barnbarn i juni då han fyller år. Den får kanske heta ”Morfar berättar” eller något sådant. DET är min uppgift, just nu.

20200410_101943[1]

Den här historien är en fantasi om hur en pojke som heter Ivan räddar en gammal gumma från varggropen han hade grävt, eftersom de i skolan hade lärt sig att så gjorde man förr. Lilla Ivan upptäcker dagen efter att det finns både varg och en gumma i gropen och skyndar sig hem och blandar potatis och korv och blandar det med råttgift och ammoniak. Tar det i en korg med ett snöre på och springer tillbaka och hissar ner det i gropen och vargen äter upp det och dör och han räddar den gamla gumman.
Den är den mest omstörtande vad gäller att gå utanför ramarna, och de övriga handlar om det vardagliga. Om cyklar och bilar och ställen han varit på osv. Önskningar och tilldragelser med sina kamrater. Inom familjen och hur han beskriver hur han sparade för en ny cykel men att pengarna försvann för mamma lånade dem hela tiden utan att betala tillbaka. Jojo, så var det då. Ännu hade inte välfärden trängt in överallt.

 

 

 

2 reaktioner på ”Både butter och glad

  1. Härlig ide med ”Morfar berättar” 😊 Jag har (som tur) inte fått några påskharar inskuttande i mobilen, men avböjer all världens ”kedjebrev” dylika ”skicka vidare” påminner om. Annars tycker jag nog att smileys och 👍 är ganska behändiga 😊 men klart det är trevligare att få några rader i klarspråk också…

    Gillad av 1 person

    1. 😀 Ja, dessa små gubbar är så bra, menjag är av den otacksamma typen med min gamla dator och gammeldum i huvudet så jag har inte mer än dessa tre 😀 🙂 😉 Ingen tummen upp men då begagnar jag mig av den stora blå gillaknappen som visar att jag läst inläggen. 😀 Jooooooo, ett till kan jag ❤

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s