En vanlig lill-lördag

Förr gjordes alltid någonting roligt. Ett litet avbrott i vardagen. Nu om dan är alla dagar likadana. Kan någon förstå?
Hur som helst ska jag idag göra en manöver med att från källarutrymmet bubba upp två ihopfällbara campingstolar och lägga dem i bilen. Så fort det blir några grader varmare har jag och en vän beslutat oss för att med munskydd köra ut till ett område utanför stan och ta med kaffetermos OCH att hon med friska ben kan ta en rejäl runda med Bamse. Kanske t.o.m. släppa honom lös för ett tag. Det är nämligen synd om Bamse. Han får aldrig sträcka ut och springa som en hund ska. Får hela tiden anpassa sig till min sävliga takt fot om fot. Stackaren. Tittar bakåt hela tiden och ser om jag hänger med. För som jag nämnde någon gång förut, så är det han som går ut med mig.

Väntar ivrigt på att under den här veckan få se om jag får respons på mitt brev till doktorn där jag anhåller om medikamenter med lite krut i. Håller alla två tummarna för ett positivt svar. Då kanske jag klarar att bädda sängen varje dag. Hålla fritt på diskbänken. Dammsuga det värsta. Normal promenadtakt och måhända få lite livslust tillbaka. Det är de vardagliga sysselsättningarna som håller både kropp och psyke igång.
Ser att de numera har gymnastiska övningar på Tvn för sysslolösa och uttråkade familjer hemma i Tv-sofforna. De skulle bara veta hur fasen det är och känns att i långa tider vara i den situationen som nu delas av så många. Dessutom gnäller de och frågar sig hur läääänge de ska behöva. Den där frågan som irriterande ställs i ett kör. Vi vet ju inte. Ingen vet. Inte ens de som har adekvat utbildning i frågan. Vänta och se – vänta och se – vänta – vänta………

Lillelördag va` de` ja.
När jag var barn i tioårsåldern, så samlades ungdomarna mot kvällningen vid en sjö som hette Kroksjön. Där fanns badplats och gräsmattor. En dragspelare och en som höll i ringlekarna. Jag var liten och stod väl mest och tittade på men den här tanken om de lillelördagarna ha många gånger återkommit i mina tankar. Då fanns det inte så mycket annat att göra för ungdomarna i en liten ort. Pretentionerna har ökat sedan dess och iofs så är det väl bra det också. Kallas utveckling har jag för mig. 😉
En gång kom jag ihåg när fröken sa att vi skulle lära oss att dansa. Vi blev så överaskade alliop och trodde att nu får vi lära oss två om två, så där som de vuxna gör på de lövade dansbanorna. Ha! Inte då, det blev ringlekar vi fick lära oss. I skolsalen. Fröken spelade på orgeln och när jag kommer ihåg och skriver om det här så känner jag mig som om jag vore 100 år.

SÅ!
Upp och hoppa bergalott och sitt inte där och dra dig! När du blir gammal vill ingen ha dig! 😀

 

10 reaktioner på ”En vanlig lill-lördag

  1. Kram, vi är trötta hemkomna från ett givande läkarbesök – doktorn drog ner på Furix och ändrade lite på andra mediciner – Jans blodtryck var skrämmande lågt idag, och han var yr i morse – nu blir det nog bättre efter korrigeringarna. Hoppas så. Hoppas du också får den hjälp du vill ha!!

    Gillad av 1 person

  2. Låter som en bra idé att sticka iväg en stund ut till naturen.
    Var det inte också så med Lillelörda att de kära träffades mitt i veckan eftersom de inte klarade 5-6 dagar ifrån varann.
    När jag gick i 3-4:an ville tjejerna dansa på gymnastiklektionerna. Det var ju inte så populärt bland oss killar. Tjejerna ville dansa det som var modernt då, alternativen stod mellan Twist eller Jenka. Vi killar gick aldrig med på att Twista, så Jenka blev det alltid, så där hoppade vi runt i våra raggsockor på det hala salsgolvet.

    Gillad av 1 person

  3. …jo världen förändras märker man ju nog i mångt o mycket. Din avslutning fick mig att tänka på en ’trudelutt’ jag brukat sjunga åt ban o barnbarn ”dansa.min flicka när du är ung, för när du blir gammal så blir du för tung” 💃🕺(alternativt ’pojke’ om det var fallet) 😊

    Gillad av 1 person

    1. Gomorron.
      Vad roligt för många gånger så är det så. Små slingor som drar förbi.
      Som Martin Ljungs: Hipp, hopp och häppla, sa hans gamla faster.
      Kuplettsnuttar ur gamla tider (för det mesta).
      … när du blir gammal vill ingen ha dig, Sitta i en vrå det kan du väl få, men mitt unga hjärta får du ej ändå.

      Din sång är ur ”Dansa min docka” Alice Tegnér.
      🙂

      Gillad av 1 person

      1. O en annan ramsa jag kommer på, som jag ofta rabblat åt barnen sittande på min fot då jag gungar dem (såsom drottning Blanka på målningen), Rida, rida ranka, hästen heter Blanka, vart skall du rida? Till en liten piga, vad skall pigan heta? Lilla Margareta… 😊

        Gillad av 1 person

      2. Ja mormors lilla kråka 😊 fast jag vägrar personliga pronomenet ’hen’… Har vi klarat oss hittills med hon, han, den, det eller omskrivningar anser jag att vi gör det framöver också …. För jag antar att antalet personer i världen som varken är män eller kvinnor kan knappast vara så stor att flera språk därför borde hitta på nya personliga pronomen… nå, jag känner ingen sådan person i varje fall o kan därför tryggt vara konservativ i detta hänseende, utan att såra någon. I finskan är han/hon rätt o slätt ’hän’, så det språket har varit könsneutralt i detta sedan förut (finns dock anfra ord motsv t.ex sjusköterska/-skötare, sairaanhoitajatar/-hoitaja, där neutraliteten inte består) 😏

        Gillad av 1 person

      3. 😀 Nu skrattar jag gott, för precis som jag skulle skicka iväg så tänkte jag att hur jag skulle hantera han, som jag skrev från början. Hon kanske hade en flicka. så jag ändrade med ett viss illamående, för ordet hen har inte heller hos mig accepterats. 🙂

        Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s