Fingerjympa

Det finns en författare som heter Julia Cameron, som i varje ledig stund flödesskriver. Det innebär att hon alltid har block och penna med sig. Sitter inte vid någon dator med just detta som jag just nu håller på med när fingrarna får säga vad de vill. Ändå när jag skriver så här rakt upp och ner så finns det sega gummiband av återhållsamhet som inte ens tillnärmelsevis släpper spärren in till det allra innersta.

Om jag börjar med att skriva innan jag tittar runt på andras inlägg är hjärnan fri från påverkan. Idag är en sådan dag och då tvekar fingrarna att göra som de vill.

Nog om det.

I går kväll när jag lade mig hoppades jag på en smärtfri natt. Inte 17. Varje gång jag vände mig vaknade jag som vanligt och konstaterade detta, MEN däremellan sov jag nog djupare än vanligt. Alltid något. Vaknade när solen precis gått upp och tog en ny tablett som ska verka efter 30 minuter. Då hinner jag göra frukost och sedan gå ut med Bamse, vilket jag gjorde. Ingen skillnad på smärtintensiteten, men ska fortsätta en vecka på det här sättet för att själv kunna göra en utvärdering och håller inte det utlovade miraklet vad det påstods göra, får jag höra av mig till vitrocken igen.

Att vara glad ändå är inga bekymmer. Otroligt hur livet har lärt att efter regn kommer sol. Djupa dalar där ingen horisont ens skymtar vet jag också vad det är, men när det är över, och med den envisa och optimistiska livsfilosofin jag äger, så går det att ta sig förbi och t.o.m. glömma bort.

Varför gnälls det om vädret i den tid vi lever i just nu? Städade undan en som ägnade sig åt blåsten som var ett elände för vederbörande. Herre min gud, här dör folk som flugor i världen och att bekymra sig över att det blåser är inte i min nivå. Det är ju april och då ska det blåsa.

Vårvindar friska, leka och viska
Lunderna kring likt älskande par
Strömmarna ila, finna ej vila
Förrän i havet störtvågen far

Om jag skulle uppleva att dungen av tallar utanför min port skulle blåsa bort med ett rytande brak, skulle det förmodligen bli antecknat med fingrarna en tidig morgon innan bagatellerna hinner etablera sig i hjärnan och störa morgongymnastiken. 😉

Goder morgon 🙂
 

2 reaktioner på ”Fingerjympa

  1. Det där att skriva för hand blir nog alltför sällan…. jag är för bekväm av mig. Har någon gång i ungdomen lärt mig 10-fingersystemet och det går så mycket snabbare än att skriva för hand. Dessutom är det lättare att ”hitta” vad man skrivit om man sparat det, då man kan använda ”sök” -funktionen. Då när jag i tiderna började förvärvsarbeta (i slutet av 70-talet, hade ju nog sommarjobbat på bank o försäkringsbolag innan), så var det mest exklusiva i maskinskrivningsväg en IBM bollmaskin med korrigeringstangent (korrigerade några bokstäver bakåt…)! Sedan kom skrivmaskinerna, som kom ihåg typ en eller några rader före ordbehandlingsmaskinerna gjorde intåg – och på den vägen är jag 🙂 Ibland försöker jag ha med mig ett anteckningshäfte, men det är för jobbigt för en bekväm människa som jag….
    Det du nämner, att vi vanligtvis inte ”släpper spärren in till det allra innersta” är ju en slags försvarsmekanism antar jag, man blir ju mer sårbar om man är som en öppen bok….
    Hoppas medicinen börjar fungera dygnet runt så småningom, det tar ju ofta lite tid före ”den kommer igång”.
    God eftermiddag! 😉

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s