Första natten…

… jag sovit utan att vakna en enda gång. Otroligt. Hoppas att det kan hålla i sig. Lika eländigt att gå ur sängen förstås, men ändå en förändring. Solen har nyss gått upp och jag hälsar den som vanligt välkommen. En liten ritual jag gör eftersom den så här års kommit runt knuten på huset jag bor i, att jag får vakna med att ljuset kommer in i sovrummet. Njuter av att vakna när det här äntligen händer. Låter alltid ljuset komma in och använder aldrig någon form av fördragna gardiner eller persienner. På tionde våningen finns ingen insyn, här går och är jag i fullkomlig anonymitet.

Har en 90-årig, ensamstående dam i lägenheten bredvid och i går knackade jag på och frågade hur hon hade det. Hade i handen ett munskydd och ett par plasthandskar för att fråga henne om hon eventuellt ville ha det, eftersom hon tar sin rollator och knallar iväg och handlar som vanligt. Jodå, det tyckte hon var snällt och lade ifrån sig tomkartongen hon hade i näven. ”Usch”, sa hon ”det är bara kartonger överallt för jag ska flytta härifrån och in på ett servicehus”, sa hon och strök luggen ur pannan. Vi småpratade vidare en kort stund och hon avslutade med att säga, ”Vi borde ha träffats oftare du och jag. Vi bor ju så nära.”
Något förbluffad höll jag med, för min granne försökte jag att komma i kontakt med när jag flyttade in i huset för tre år sedan. Då var hon väldigt avvaktande och visade tydligt att hon var av den misstänksamma och försiktiga typen, så jag har aldrig senare gjort något närmande.
Jag vände in till mitt med de avslutande orden: Ja då får vi sjunga vidare på var sin vers, så gott vi kan”, vilket hon förstod eftersom hon som jag både sjunger i kör och målar tavlor. Så pass visste vi om varandras intressen. Jag var ner på stan för att se på hennes utställning första året och jag tror det var då jag lade ner projekt; kontakt. Tänkte lite små-irriterat att hon gått miste om mycket trevligt under våra år som grannar i dörrarna bredvid varann.

Men… det är många människor som passerar förbi under ett liv, och det är inte lätt att utröna vilka man ska ”satsa” på, liksom. Och det vi inte vet något om, är heller inte någon last.
Nu ska väl mitt nya medikum ha verkat under tiden jag suttit här och plitat, för nu ska Bamse ut. Det är löpdags hos tikarna och han är numera ständigt på språng.

Gomorrn 🙂

En reaktion på ”Första natten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s