Lördag kväll

Vad gör alla?   Tänker mig in i olika hem och bland dem jag känner. En sitter förmodligen och skapar. Någon annan äter ostbågar med sin make. En tror jag mig veta tittar på Stjärnornas stjärna. Några är förmodligen på fest med behöriga avstånd. Kanske någon tänt tunnan för att göra kolbullar. Någon sitter som jag och rantar emellan datorn och soffhörnan, däremellan lyfter upp Bamse på diskbänken och klipper honom, och det är jag det. Får ta en sida åt gången för det frestar på med kam och sax. Har ingen bra maskin och ska väl ta och skaffa en sådan någon gång.
Nu har iaf Bamse tre 3 personer som vill gå ut med honom när jag skickar ett frågetecken via sms någon morgon när det stretar emot. Två i våningen under och en i huset bredvid. Har corona gjort folk beredvilliga och vill vara behjälpliga utan prut eller har jag kommit så långt att jag m-å-s-t-e be om hjälp. Ok, det har jag gjort nu och faktiskt, så ser jag hur glada de blir. Att sträcka ut en hand åt oss 70-plussare. Tja, insamling av prickar i himmelen blir resultatet. Försökte förklara för ungdomarna en trappa ner att vi som ingår i den här generationen har blivit programmerade att klara oss själva. Och det är väl bra iofs men nu i dagsläget börjar det tränga in att även jag…

Jo, jag dricker lite vitt vin ikväll. Känner mig nästan som lite alkis men bokstäverna ligger fortfaraande på plats. Ojdå, där kom det ett a för mycket. Någon skrev om Julia Caesar och då blev jag både glad och lite melankolisk. Julia gör mig alltid glad men när jag tänker på min lilla teatergrupp blir jag fundersam. Vår pianist Stina Järvå hinner bli 98 tror jag just nu. Har för mig att hon fyllde 97 i höstas. Hon blev ju omnämnd i Fråga Doktorn när det skulle googlas om hur man bär sig åt för att bli så gammal och fortfarande ha fullt ös. Käre värld… jag vet och förstår hur och vad hon tänker. Hennes livselixir har ryckts ur hennes händer i.o.m corona. Hon, den kära Stina har inte så många år kvar och av leda kan en musicerande människa faktiskt tappa gnistan. Ska slå en signal till henne i morgon dag!

Nåväl, ingen vet. Inte jag heller. Vad vet vi om morgondagen. Det är väl själva 17 att det är som det har blivit. Men planeten återhämtar sig och vi med den. Skulle vilja skriva mycket mer men långa inlägg är tråkiga för det blir samma tugg för det mesta. Iaf härifrån. Kan inte ens en rolig historia att dela med mig av. 😦

🙂 Fortsatt trevlig lördagskväll. 🙂

 

5 reaktioner på ”Lördag kväll

  1. Vännen – glad att du faktiskt kan be om hjälp, t ex med Bamse! Heja. Och ring din Stina i morgon, hon behöver veta att hon fortfarande behövs, som du. Hoppas du mår så bra du kan, kramar dig i andanom.

    Gillad av 1 person

    1. Jo, en sak till som har hänt. Tog mig i kragen och tog emot erbjudande om en kompis rollator och idag levererades den hem till mig. Jösses, vilken skillnad med att gå. Halva friska sidan håller ju på att fallera med en öm axel och ett taskigt knä. så du ser…. jag växer med uppgiften 😉
      Kram ❤

      Gillad av 1 person

  2. En sak att minnas med promenadhjälp till Bamse är ju vilken glädje det skänker de som fick låna honom en stund. Inte bara stjärna i himlen utan också just glädjen i nutid av att möta Bamse.
    När jag var som sjukast hade vi ett äldre par som tidigare haft hund som ofta hade Watson. De älskade sina långa promenader med ryggsäck proppad med korsord, mackor, kaffe och hundben. Min lycka att få hjälp var deras lycka samtidigt.
    De ville inte ha betalt, så vi köpte fina presentkort med middagar som levererades hem till dem. De var med på våra påskmiddagar i stan under flera år och hängde med till landet flera gånger. Det var ett givande och tagande som vi trivdes med.
    I nutid är Irene död och Bertil bor på ett hem, det är sorgligt att vänskapen bara rann ut, efter hennes död ringde jag ofta till honom. Ville komma och hälsa på när det passade honom, men han ville inget och framförallt inte ha besök. Deprimerad så klart, men hur pass ska man tränga sig på?
    Själv har allt sånt varit en strid med kroppen att orka. Låter ju inte klokt, men jag har svårt att boka in möten, vet ju aldrig om jag orkar när dagen kommer.
    Om jag hade varit mitt rätta yngre jag, hade jag lagat mat till Bertil, klampat in med nybakt och haft med mig kaffe sällskap och huggit in med städning och annat.
    Jag skäms inte över att jag inte orkade, men känner mig sorgsen över att inte ha gjort det som varit naturligt för mig.
    Kram 🌸🌺🌸🌺🌸🌺

    Gillad av 1 person

    1. Du klär med dina ord det jag själv upplever. ”varit mitt rätta yngre jag”.
      Bra att du skrev som du skrev för jag kom på nu att jag ska ringa till lilla Stina 97 år på sitt 98de. Kraaaaam ❤

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s