Nu lägger jag ner

 

Djupt, djupt längst in i min själ ligger en tomhet, så stor att det inte finns ord. Den handlar om förgänglighet och vad som passerat av det upplevda. En sammanfattning över den existens som blev min. Frågor om vad allt tjänade till och varför det blev som det blev. Det går inte att tro på någon form av gudstro, eller att det var ödet, eller tänket att det skulle vara en skola för kommande liv. Nej. Det blir aldrig utrett och inte går det att få svar. Sådana frågor och känslor finns hos fler. Jag vet. De som har en tro är bara att gratulera vill jag säga, utan att på något vis vara sarkastisk. Det är på tro som de flesta lever och överlever.

En gång var jag ung och trodde på livet. Hade inga stora förväntningar för det föll sig bara så naturligt. Levde och skulle bli stor och sen bli gammal. Fast det fanns då, inga tankar om det. Inte heller vilken personlighet jag skulle bli. Att jag skulle få behov av andra människor. Leva för dem och för min egen skull. Trodde då i unga år att jag var jag och vad det skulle utvecklas till hade jag ingen aning om. Så fantastiskt enkelt. Inga grubblerier och livet flöt fram som en porlande bäck. Med skutt över stenar och nedfallna grenar från ett grönskande skogsområde där fåglarna kvittrade om våren och under vinterns is ett stilla gurglande som ändå förde strömmen vidare ut mot havet. Att den lilla bäcken mynnade ut i större och större vattendrag på sin färd kunde ändå pareras, trots att den vid så många tillfällen med rasande fart störtade utför stup, slog hårt i botten och grävde svarta djupa hålor, men ändå… vidare, vidare mot havet. Havet som var upprinnelsen till livet. Den hydrologiska cykeln, om och om igen. Jord och hav.

För min egen skull ska jag nu inte återkomma hit till bloggen på ett bra tag, där jag hittills hållit mig levande. Min kontakt med yttervärlden för att se att den finns. Jag måste övergripande inrikta mig på att inte mista förståndet. Den fruktansvärda värk jag haft varje minut, varje timme och dag. Veckor som blivit månader och nu över tre år håller på att driva mig från vettet. Det är rent djurplågeri, och varje stund jag har, behöver jag inrikta på något helt annat. Än kan jag köra min lilla bil, jag kan träffa någon enstaka som vågar, får hjälp med Bamse och handling om jag säger till. Skriver på projekt som kanske i slutändan kan bli fullödiga manus. Disciplinär tillvaro.

Corona eller inte, min isolering från livet har, utan den, varat för länge. En liten blogg där jag med alla medel hållit masken i tron att det är uppbyggande för min fördömda tilltro att man kan hela sig själv och sin mentala hälsa. Ingen kontakt mer än vid ytterst få tillfällen med mina barn, där jag är den som tar kontakt medelst telefon, bara för att få höra deras röster. Någonting har gått snett i tillvaron, sen får jag skylla på sjukvård eller mig själv.

En dag går jag in här och raderar detta skrivna. Den dagen är jag på banan igen.

🙂

13 reaktioner på ”Nu lägger jag ner

  1. Kära vännen min, kan dela dina tankar om vad som blev och inte blev. Men ge inte upp. Vila lite, och kom tillbaka. Du behövs, för din egen skull och för oss andra, som känner igen oss i det du berättar. Ditt liv just nu är plågsamt, det borde få vara bättre och det blir bättre så småningom. Nu får du bara hänga kvar. Och låta bli att radera de smärtsamma ord du också skriver… Massor av kärlek till dig du kämpande kloka.

    Gillad av 4 personer

  2. Hoppas den dagen kommer snart, att du igen är tillbaka❣️ Jag brukar tänka att bloggen är mitt fönster ut i världen, men iblan behöver man dra sig , vanligtvis då livet inte känns lätt… Förhoppningsvis känns det snart för dig att solen tittar fram, det brukar den trots allt göra, även efter de mörkaste molnen. Kram 🦋

    Gilla

  3. Jag förstår dig och dina tankar om att inte fortsätta blogga. Denna lilla bekantskap över nätet har varit intressant och kul. Gillat dina kommentarer som inspirerat mig i min nystartade ”fnulerier”. Jag önskar och hoppas att du inom snar framtid kan vara relativt smärtfri eller i vart falla kunna hantera situationen och smärtan. Styrkekram till dig!

    Gilla

  4. Oj, nämen jag hoppas verkligen inte att du slutar blogga även om det känns så just nu, att det är det du vill…. Ta en behövlig paus. Livet går i berg och dalbana spår, stundom blir det inte alls så som man önskat o tänkt, men vi får söka oss in på ett nytt spår en ny väg, huvudsaken vi inte stannar. Mitt bloggande är från och till… Ibland är jag aktiv, ibland står det still. Jag hoppas verkligen du inte slutar helt. Kramar till Dej 🤗❤️

    Gilla

  5. Kära min A-Lott …
    Att ta en paus från den här världen är väl helt rätt, om det är vad du behöver … men snälla du, radera inget … Det finns ett värde i alla dina ord, och alla dina känslor …De jobbiga dagarna kan vara bra att läsa om för att förstå kontrasten mot de bra dagarna … och inte ska man skämmas över det svarta tankarna heller. De finns där hos oss alla då och då, och det är vissa förunnat att kunna uttrycka dem.
    Min jisses, vad jag känner igen det du skriver. Önskar att jag kunde hitta orden på samma sätt …

    Jag vill kunna nå dig på något sätt (vi har ju business ihop 😉 ), så jag hoppas inte att du lägger ner totalt …
    Ta hand om dig!
    ❤ ❤ ❤

    Gilla

  6. Det här var riktgt smärsamt att läsa det du delar med oss. Jag hoppas verkligen inte att du försvinner för gott från ditt bloggande, utan att du snart är vid god hälsa och allt vad det nu heter som tillskriver ett bra och värdigt liv att leva. Önskar dig allt gott, och så hoppas jag vi ses här snart igen.

    Gilla

  7. Ja, vad ska jag säga? Det fanns ord, meningar och tankar som var så vackra att jag läste om och om. Ledsen blir jag över ditt mående för det är smärtan i kroppen som bryter ner dig och jag hatar, starkt ord men passar här. Hatar att inte sjukvården öppnar upp för de med viktiga, stora behov av hjälp, finns ju sjukhus som inte behöver hantera viruset, eller verkligen borde ha viktigare saker för sig.
    Vad ska jag, en liten loppa du mötte på färden göra mer än beklaga det förbenade hamsterhjul du har hamnat i.
    Många Kramar 🥀🥀🌼🥀🥀❤️🥀🥀

    Gilla

  8. Jag hoppas innerligt att det snart är din tur att ligga på operationsbordet så du bli fri från smärtans elände och att operationen ska ge bra resultat för övrigt också. Corona-tider, ja, det är många som mår dåligt av allt vad viruset för med sig, av olika anledningar. Det enda jag kan önska är att du ska hålla ut och få god hjälp så snart det går.

    Gilla

    1. så gott det känns med ditt inlägg och jag lovar att jag kommer igen för den 3 september är det äntligen beslutat att jag ska få min operation.
      Coronan rör mig inte i ryggen för innan dess hade jag skaffat mig varna att var isolerad ändå. Kände nästan in ful glädje att haha, smaka på.
      Som tur var hade jag mitt skrivande på bloggen som höll mig upprätt i tillvaron men det mentala sviktade betänkligt och jag orkade inte hålla garden uppe längre. Men…. nu med bara ca 60 dagars väntan så finns det en ljusning i tunneln. Kram ❤

      Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s