Varför skriver jag?

Den ständigt återkommande frågan i varenda skrivkurs är just detta varför. Inte nog med att själv gå och fundera om varför, så ska det påminnas om – av de som ”förstår sig på”.
Vad har det för betydelse att deklarera om? Inte fasiken frågar någon hemslöjdslärare om varför vederbörande stickar strumpor eller broderar. Inte heller frågar någon varför längtan ut i skog och mark är så stor så här års.
Svaren finns att hämta ur egna värderingar.

Nyss var jag in och läste på en annans blogg. I ord och med bilder fick jag mig en hågkomst som verkligen berörde mig. Minnen och längtan tillbaka till det som var en gång sved till bakom ögonen och näsan. Andäktighet över vår natur och en själens spegling av den totala tystnaden som en lisa för sinnet. Jag upplevde det en gång. Det ligger som en saga och jag tror i mitt stilla sinne att det endast är naturen själv som kan åstadkomma något slikt.
Men… tror också att den inbitne storstadsbon som aldrig fått uppleva detta, inte har något som helst begrepp vad jag skriver om. Våra sätt att leva föds vi in i och inte har vi en chans att välja hos vem eller vilken ort.
Jodå, tänker någon, alla kan välja.
Jojo… hmmm.

För att återgå till verkligheten kan jag konstatera att fönstren måste tvättas igen. Solen gassar in och visar tydligt på de rosor som återstår av den för snabba åtgärden efter hemkomsten efter operationen. Jaja, det är en världslig sak och jag tar det med ro. Kunde jag ha dem otvättade under ett par år så finns ingen stress längre. Och ingen kommer inom dörren för att beskåda dekadensen. Här finns bara jag och lilla Bamse som somnat om på soffan efter den kyliga men friska morgonpromenaden i stadsdelen där asfalten ligger slät och fin. Inga stubbar att ramla över och inte någon kvist som bryts under foten – som vid en skogspromenad.

Gomorron 😀

8 reaktioner på ”Varför skriver jag?

  1. Det där med ”varför” kommer upp hos mig också. Varför fotar jag, varför bloggar jag, varför instagramar jag? Ibland kan det faktiskt kännas helt meningslöst, men jag skulle inte fota om jag inte bloggade och instagramade och tvärtom.
    Varför lägger jag/man ut bilder och text till allmän beskådan?

    Gillad av 1 person

    1. Jag är ganska övertygad om att det handlar om glädjen i skapandet. Vill likna det vid barnet som gjort en teckning och kommer och visar det för en vuxen. Om den vuxne fattar vitsen så fortsätter barnet att leverera – hela livet.
      Tja… nåt ditåt 😀

      Gillad av 1 person

      1. Det här var en superbra jämförelse! Känner hur rätt det är, på alla sätt. Vi är helt enkelt barn som gjort en teckning, och suktar efter bekräftelse att den duger … ❤

        Gillad av 1 person

  2. God morgon – du skriver för att bland andra jag ska få något att läsa och fundera över på morgonkvisten! Just nu läser jag om din fina bok, ”Stegen till Tuna och Guldet” – återkommer med korrigeringsrapport. Kram på dig

    Gillad av 1 person

  3. När det gäller vissa frågor kommer vi nog aldrig att förstå, men somliga har, om man har tur, svar som ligger väl förborgade men som glömts bort.
    Vid mina samtal med min urålderliga syster för flera år sedan, så kunde jag jämföra min egen barndoms upplevelser med hennes. Fick förståelse att mycket kändes igen, en upprepning liksom. Och det var väldigt informativt som gav mig många svar. Historien upprepade sig i våra gemensamma upplevelser av barndomen som skilde oss åt med 25 år.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s