Nu fick det vara nog

Har under morgonen fnulat runt i mitt ekonomiska tänk. Den där grå massan som kallas hjärna.

2018 blev min lilla Bamse så sjuk med brusten gallblåsa så han höll på att stryka med. Det var på håret och jag som endast hade den lille plutten att umgås med efter det tragiska som hände året innan, kunde inte annat än satsa på att hålla Bamse vid liv. Ajajajaj… vad det kostande och jag är tacksam för att det äntligen kommer till stånd någon form av undersökning på varför i he–te ett husdjur ska kosta skjortan hos veterinärer.
Från den dagen har jag malt på med en skuld som uppburit 10.34 i ränta. Nu idag har jag lånat upp resterande hos en annan bank och fått ner kostnaden med över 500 kronor i månaden. Jösses. Vad har jag hållit på med under två år? Men det var ju så bråttom då – stod med en näst intill livlös krabat och kastade mig på mobilen och fick ett lån på stört så att han åkte in på operation. Ingenting kunde hejda mig och till någon ”riktig” bank hade jag inte hunnit. Då hade han dött.
Om någon bankdag ramlar det in ett kontrollerbart lån så jag äntligen kan andas lite lugnare. Tänk er – en skillnad på 500 kronor/mån.
Veterinärer och tandläkare kunde ta varandra i hand under benämningen bondfångeri – plus en och annan bank. Basta!

Vet inte varför jag blir så stressad när det kommer till siffror. När jag pratade med en som ville ha mina tolv siffror så kom jag helt plötsligt inte ihåg de fyra sista. En klar signal att det börjar fallera. Skit samma. Inget att göra något åt.

Nu är det bara fem månader kvar till första april, då våren är här och jag förhoppningsvis kan se ljuset igen. Men det kommer att se mörkt ut för andra som kämpar därute för att överleva som näringsidkare och arbetare som kommer att behöva jobb efter de ekonomiska resurserna som vid det här laget är uttömda. För alla dem och för fler ut i världen. Hur fasiken det ska gå ihop vet inte jag – men jag får väl bidra med icke höjd pension resten av livet. Jaja… mina grå räcker inte till för att räkna ut allt. Och inte heller begriper jag varför jag yvs över världsläget när jag har jämt göra i min egen lilla värld med Bamse – som ska ut nu.

Morsning 🙂

8 reaktioner på ”Nu fick det vara nog

  1. Precis fina Uddmor.
    Somliga förstår och det känns bra. Nu ska jag ta itu med bilförsäkringen som kan ge mig en tusenlapp mindre pr år. Det har blivit konkurrens även på den fronten. Klart jag undrar hur det kan gå till väga där ute i bank och försäkringsvärlden. Jag har hitintills suttit på min lata bak och gjort ingenting, och låtit allt falla in i enfaldig förtröstan och trott gott. Det kan bero på att jag börjar vakna ur mitt ide 😀

    Gilla

  2. Jag undrar om inte veterinärerna är värre än tandläkarna. Det finns trots allt nån sorts högkostnadsskydd. Inte för att det räcker – och jag har tandläkarbesök alltför nära inpå mig nu. Huvvaaa!!!!
    Det borde inte kosta mer att gå till tandläkaren än till en kroppslig läkare. Åtminstone för det grundläggande viktiga.

    Gillad av 1 person

    1. Jo, helt klart är veterinärerna värst men kruxet med tandläkarna är att de tar extra bra betalt på överåriga när gaddarna börjar ramla ur. De nya generationerna kommer att behålla sina tänder mycket längre. Med den mediala tandexponering om hur viktigt det är, för annars får de åka med på det där tåget som har destination Tandlossningsviken. 😀

      Gilla

      1. Sant! Vi som började gå hos tandläkaren på femtiotalet och fick tänderna uppborrade helt i onödan borde få åtminstone nån form av kompensation för det nu. Mer än de där förhållandevis få procenten. 🙃😉

        Gillad av 1 person

      2. 😀 Också något att räkna in i tandmarodörernas framfart. Kan än idag erinra mig det gamla borrljudet som långsamt snodde runt i munnen på mig. En skräckupplevelse av stora mått för en ungkrake. Inte undra på att det uppstod ett visst motstånd efter dessa upplevelser.

        Gilla

      3. Gud ja! Jag minns! Och det gjorde alltid ont. Trodde det dom blåste med var bedövningen så undrade hur ont det hade gjort utan. Propsade en gång på att få bedövning tills dom kom med en spruta och jag fick panik. Pekade på blåsen. Dom log och blåste. Och jag? Minns inte riktigt. nån lättnad kanske? En lärdom rikare! Chock? Troligen.
        Hade skräckupplevelser från liten när jag skulle få nån spruta i ryggen när jag hade öroninflammation. (Fattar inte varför, ens nu.) Minns hur jag skrek och sköterskan höll fast mig. Lyckades nästan komma loss, men dom segrade. Sen väntade mamma på mig ute i korridoren.
        Usch! Jag minns det där!!! Nu när jag blev påmind.

        Gillad av 1 person

      4. Flashback har jag lärt mig att det heter 😉 en fantastisk länk in till det glömda. Slår upp lås, stora som knytnävar – kedjor som faller till marken med mycket skrammel (för att utnyttja lite metaforer).

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s