Julfest på 60-talet

Skriver lite var dag och det här ska handla om en julfest. Lite långt ”uppdrag”, denna dag.

Somliga går och somliga kry(m)per.

Den ena taxin efter den andra stannar uppe på vägen och släpper av människor som försiktigt tar sig nerför backen. Trappstegen på vissa ställen underlättar och lyktorna på de två stativen av järn lyser upp hela vägen ner till vår lantliga idyll som flitigt utnyttjas av orterna som ligger i vardera riktningen utefter stora vägen.  
Far står i dörren och tar emot. Hälsar var och en välkomna och hjälper dem av med pälsar och rockar. De flesta nonchalerar honom fullständigt, men några uppskattar det personliga stuket.
Själv har jag sett till att borden står i perfekt rad med vita linnedukar. Servetterna vikta som solfjädrar vid varje kuvert och ljusstakarna placerade på lagom avstånd mellan vaserna med vackra blomsterarrangemang. Brasan vid bortre kortväggen pyr lagom trevligt och dofterna från köksregionen når in i näsorna på gästerna. Granen står klädd längst in i ett hörn och i det andra hörnet har den lilla trion kommit på plats. Dragspel, gitarr och bas. Gitarristen står för sång och beredd på danslekar all den stund gästerna längre fram på kvällen vill utnyttja möjligheten.   

Kommunfullmäktige med fruar och äkta makar har samlats. Kommunen bjuder på allt – även spriten. Julen ska firas och solidariteten mellan partier ska för en kväll befästas med kamratskap och gemenskap.
När alla sitter runt borden är det min uppgift, tillsammans med några andra effektiva servitriser att börja servera maten. Karotterna placeras vid vart åttonde kuvert och vi måste vara snabba, för snapsen är viktig till sillen. Gästerna skålar beskäftigt småpratande, men vartefter de glider ner i följd höjs volymen. De förut så prominenta damerna börjar skratta i falsett. Typiska lockrop på de manligt närvarande.
Vi servitriser skubbar på snabba ben med de valfria vinsorterna av rött eller vitt till huvudrätten och till desserten vill många ha likör eller konjak. Vi får en välbehövlig andningspaus när talen tar sin början. Några kan inte avhålla sig att deklarera något politiskt medan andra försöker sig på att vara enbart roliga. Vi som jobbar kan uppmärksamma vilka som drar upp i näsan eller de som inte fattar vitsarna.

Jag ställer mig bakom den lilla baren, beredd på invasion medan mina medhjälpare plockar rent på borden och skjuter undan dem så golvet blir fritt för dans. Timmarna glider iväg och dekadensen har tagit sin början.
Fullmäktiges ordförande ställer sig mitt på golvet och håller ett tal, lite lagom vingligt på både fötter och tunga. Utmed småborden påbörjas ett kuttrasju lite här och där. Några dansar och än så länge går allt bra. Men vi vet annat. Vi som har kunskapen om vad spriten har för verkan. Kalas med politik ännu värre och frågar oss ute i köksregionerna hur kvällen ska avlöpa.

Ett stråk av gästerna pågår under hela kvällen ner till toaletterna på nedra plan. Där finns utrymme till det förbjudna och första slagsmålet börjar just där. Någon har sett hur hans fru hånglar med hans antagonist och första förband måste läggas på två söndermosade näsor.
En och annan dam måste lufta sig, säger de, och slinker genom dörren ut i kylan fast de borde veta bättre med högklackat och nylonstrumpor. Efter slinker mannen, men inte den äkta, och därmed har vi ett andra slagsmål att ta hand om när de kommer in med sönderslagna ögonbryn.
Så fortsätter kalaset. En överförfriskad dam, en av de nonchalanta, spyr över både klänning och bordsduk. Det hånglas på dansgolvet och kavajerna har åkt av. Trion spelar på och ingen hör eller ser längre vad som händer omkring dem. I baren där jag står är det ständig kö. Groggar och drinkar i olika valörer greppas girigt av trånande händer. Allt är gratis.

Efter midnatt börjar jag att ringa efter taxi åt de första som vill lämna kalaset. Kanske de som förstår att det börjar urarta. De tackar för sig och försvinner uppför backen till den väntande taxin. Kalaset fortsätter ytterligare någon timme och då går inte alla uppför backen på sina ben. Somliga kryper och med all respekt för det politiska etablissemanget ser vi vanligt arbetande gräsrötter hur illa beställt det är i kommunfullmäktige. Fördelen är att veta vilka vi kan stryka från valsedlarna.

4 reaktioner på ”Julfest på 60-talet

  1. Bra berättelse, den gillar jag! Dock är texten med den röda bakgrunden lite jobbig 😌
    Var behagligare för ögonen i ”läsaren” med vit bakgrund.

    Gillad av 1 person

    1. Tack och bra Tony. Julrött är nog inte det bästa så jag ska ta en annan färg. Men vitt… njaaaää… få se vad jag hittar. 🙂
      Använde nog vitt från allra första början då jag inte ens visste hur jag skulle göra 😀

      Gillad av 1 person

      1. GU va bra… Bra med dig Tony så jag får lite indikationer. Försökte med det där du skrev om att lägga till länk. Vet inte om jag lyckades men jag försökte iaf. 😉

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s