Pratsjuk

Ibland läser jag bloggar som får tankarna i rörelse. Sådant som påminner mig om fördomar och attityder, i det här fallet om vi är introverta eller motsatsen eller mittemellan. Jag kan bara relatera till mig själv som någonstans mittemellan. Tidigare trodde jag att jag bar med mig gener från både mor och far. Den ena öppen och med full fart, den andre som gärna filosoferade i de djupare skikten. Att de behövde varandra stod uppenbart för mig redan som ung. En bild som säger så mycket för mig är vad mor berättade om deras sista ord till varandra när far låg på sitt yttersta:
”Men du Hjalle, visst har vi haft mycket roligt, du och jag”, varvid far med ett halvt lyft ögonlock och ett halv flin svarar:
”Du är inte riktigt klok.”
För mig som kände dem utan och innan var detta helt i sin ordning. Det var kärlek över måttan. De hade inte kunnat få ett så innehållsrikt liv annars. De behövde varandra dessa motpoler. Verbalt kunde de slåss som dårar så väggarna bågnade, men livsnjutare när det begav sig. Jag vill se det så. Att jag stundom beter och bär mig åt som mor, och däremellan försjunka in i mina tankar om alltet som han gjorde, men, det var han som hade humorn.
Så har jag under livet plockat ur den ena och den andra mina egna yttringar och fått bestämma mina attityder utifrån det. Liksom: Jahaja, nu bär jag mig åt som mor och jaja nu är det far som talar. Försökt lägga tillrätta och modulera om så jag hamnat någonstans mittemellan. Att min egen syn, på mitt eget liv, betraktar jag som en enda soppa, men det ska jag inte belasta mina föräldrar för.

Det här med bokstäver som diagnos kom jag inte i kontakt med förens i senare år. Grav Asperger och ADHD, och det inom släkten. Min systers barnbarn har var sin diagnos och den kamp som min systerdotter haft för att forsla dem in i vuxenlivet har varit en bragd. Hon skrev en liten bok med fina illustrationer om flickans första tid. Titeln blev den här:
https://www.bokus.com/bok/9789197952040/tussan-kavat-och-rak/
Det står att den är slutsåld men den gick med i förläggarens konkurs. Visserligen hade vi blivit tillfrågade om vi ville köpa det antal författaren hade i lager, men vi hade inte råd, vare sig jag eller systerdottern att lägga upp ca 40 tusen på rak arm.
Idag vet jag lite bättre hur bokbranschen fungerar. Och tanken finns att en dag göra om den och trycka själva. Jag skriver här i vi-form, för jag var med på hela resan som pådrivare och inspiratör till min systerdotter som på den tiden inte hade självförtroende nog.
Vi har några exemplar kvar och vi håller i dem som om de vore guld värda – för det är de. Bokförd historik till kommande led, om inte annat.

Nä… nu har jag pladdrat färdigt och ska ta fram ingredienser till brödbak. Ska iaf ha mig en brödkant till jul. 😀

4 reaktioner på ”Pratsjuk

  1. Läsvärt inlägg. Nog är det så att motpoler dras till varandra. Jag ser många exempel på detta, bl.a jag och frugan. Fast genom åren har vi slipats och formats så vi är nog ganska lika numera. Men roligt har vi haft genom åren och fortsätter att ha det så. 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Preciiis! Anpassning och lite fillilur så går det och hur kan det annars komma sig att motpoler dras till varandra.
    Visserligen blir minus gånger minus plus enligt matematiska lagar, och med lite list som verksam substans under livet kan det inte bli mer än bra. 😀 ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s