Sömntutedagen


Helst skulle jag vilja sova, om och om igen. Undrar just om det är fler som känner så idag, dan efter julafton. Säkert 😀
Än är det bara eftermiddag och för att förhindra dylik dekadens som att sova, så har jag ångat både under diskbänken, insidan av luckorna, diskmaskinen och ugnen. Effekten är uppenbar. Igår när jag vaknade kom jag ut i köket till den blankaste diskbänk jag någonsin haft. Klappade den flera gånger och njöt av att kaklet t.o.m speglade sig i den gamla plåten.

Kallt som attan är det ute så inte ens Bamse vill gå så särdeles långa promenader. Han stannar till och vägrar gå i min riktning. Vänder på huvudet för att riktigt markera att: nä, du matte, hit men inte längre, nu vill jag hem! Förståndig hund, svarar jag och med svansen i vädret är det han som går före hem igen. Det där med lägre temperatur måste vi vänja oss vid, lite i taget, kom vi gemensamt fram till.

De där skrivövningarna som pågått i 24 dagar är nu ett minne blott. Roligt har det varit, men jag blev ju tvingad att avstå lucka 12 för då skulle jag knåpa ihop en kärleksscen ur en feel-good-bok och där fallerade mitt minne totalt. Visst har jag kämpat mig igenom någon sådan men det finns inget kvar inne bland de grå. Däremot har jag skaffat nya böcker och det föll på Lars Kepler och jädrar vilken hjärn-jympa. På hart när varenda sida släpar han in personer med namn och allt, och fy rackarns att hålla reda på alla. Phu! Men ok då… de kostar bara 20 kronor styck och är inbundna. Kan skicka dem vidare – om jag kommer igenom dem. Annars åker de med i vårens loppis-runda. Sen måste jag säga att han är alldeles för detaljerad på de dramatiska situationerna. Kommer det fram ett vapen så ska den dissekeras med vad det har för benämning och vilket slutsteg och fan vet vad. Dötråkigt! Bra underligt med skillnaden mellan kvinnliga och manliga författare. Visst, det är ett par som skriver Keplerböckerna, och vem som skriver vad är lätt avläst.

Idag har jag fått flera samtal från den där manicken som vanligtvis håller sig tyst. Visst är det rart att folk hör av sig men vad ett par av dem egentligen ville var att jag ska komma och hjälpa dem äta upp julmaten. Kan någon fatta? Inte jag i alla fall. Bli betraktad som soptunna för att vara krass i tanken, men naturligtvis menade de väl. Men det är ju Coronatider? Nä, jag förstår inte, om jag ska vara ärlig. Har julfriden invaggat somliga till frid och ro? Kanske nu när vaccinet snart kommer som en gudarnas välgörare och räddar dem.

Nä, tacka vet jag Bamse och jag. Vi har det bra som vi har det. Vi klarade resan ensamma med allt vad det innebar, så vi fortsätter i samma anda nu när jag kan kalla mig frisk igen. Så nu blir det en liten promenad och därefter lägger vi oss under filten och läser.
Myyyyyyssss 🙂

En reaktion på ”Sömntutedagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s