Det var en gång

Sagor dyker upp när jag läste en annans blogg idag. Sommarstugan vi hade på den tiden låg i Korsika. Låter väl häftigt bara det, eller hur?
Förklaringen om Korsika är en benämning på några hus på en udde i Storsjön vid Kungsgården nära Sandviken. Våran låg längst ner mot sjön. Vi hade den på ett 50-årsarrende som vi vid dess utgång avsade oss besittningsrätten till, och den fick gå över till en annan.

Varför det hette Korsika sades bero på att när människorna på andra sidan sjön skulle ro över till kyrkan om söndagarna så myntades ur detta: kurs på kyrkan, som på dialekt förvandlades till korsikörka som utvecklades till korsika
De förtöjde båtarna vid den lilla viken, som låg vid vår badplats, och i ett allvarligt följe berättades om hur det svartklädda och allvarliga följet passerade gårdarna utefter vägen upp till Kungsgården där kyrkan låg. Den benämns idag Ovansjö kyrka.

Det ska finnas många öar i Storsjön är en annan historia. Kommer inte ihåg antalet men en av dem ska heta Åtgått. Som legenden säger så skulle en man fått erbjudande om förlikning av en hiskelig gärning han gjort, om han kunde simma till alla öarna. Därmed skulle han ha sonat sitt brott. Nu hände det sig att han klarade alla öarna men orkade inte fram till den sista. Där drunknade han och där förklarades att han inte nått fram. Alltså; Åtgått.

Hur det nu än är – är det intressant med skrönor och legender. Fantasin får rycka in när historisk fakta mer eller mindre glömts bort. Min svärfar blev född på Korsika. Han hade en hel del att berätta och han hade redan som liten öron och ögon med sig.

Det där folket på andra sidan sjön har hos mig fastnat i minnet och jag skrev en novell en gång som jag kallade ”Hällhammar-Anders går igen”. Han hade varit en fåordig och tyst man (det är sant), men mycket välbärgad och fick till slut hem en kvinna så han blev med fru.
Om det här paret och vad som hände där borta över sjön fantiserade jag ihop en historia. Han var naturligtvis med i det följe som kom över sjön om söndagarna – en gång för länge sedan.

Men nu är nu och allt är inbäddat i minnet. Underbara somrar när barnen var små. Gräset grönt och alltid soligt och varmt. Precis – som det var en gång.

🙂

4 reaktioner på ”Det var en gång

    1. Det var tack vare din blogg om nergrävning av nät, eller vad det var mellan Sandviken och Högbo, som jag kom på de här gamla minnena. Många ljuva minnen från andra sidan sjön. 😀
      Vi tillbringade många somrar där i Korsika fram till 84 någonting, då kommunen ville ha hutlöst betalt för den lilla tomten när arrendet gick ut. Då hade både min make och vår dotter gått bort, så sonen och jag ville inte vara kvar alls. Det blev för tufft.
      Så kan det gå. Och det är väl någon mening med det, för en lycklig tid fick vi där. 🙂

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s