En helt galen dag

Hoppade ur slafen i morse – glad som en lärka. Och det vet man ju med lärkor, hur det är med dem. Falska små rackare som drillar men gå ut på gärdet, så blir det tyst.

Idag skulle goda vänner komma på besök och redan i går kväll gjorde jag köttfärssås på vilt och gjorde en rabarberpaj. De skulle komma klockan 13 ca för mannen skulle göra en röntgen på sin höft. Varför här, undrade jag då det kom på tal och det var för att på deras hemmaplan skulle de få vänta i fyra månader och här i stan fyra veckor. Då blev det naturligt att slå samman händelserna med mig.

Halv ett ringer en som jag tydligen lovat att skjutsa till lasarettet, vilket jag inte hade antecknat på almanackan (som behövs av förståeliga skäl). Problem, problem men det löste sig och jag for iväg med henne. Bara det att på morgonen hade jag fipplat på datorn så att mitt nätverk hade slagits ut på min mobil. Kunde inte nå mina vänner som var på väg. Tänkte att; jag ställer mig vid gatan och väntar för de vet ju var jag bor. Nähä då ingen kom. Fipplade med mobilen som en tosing och rätt var det är så ringer det i den. Halleluja… nätverket var tillbaka.

Huuuuuuuuuur kan sådant hända? Jag höll faktiskt på att bryta ihop. Krossa mobilen i backen och aaaaaaaaldrig mera ha vare sig telefon eller dator. Börja skriva mina betalningar för hand som min dementa syster fortfarande gör. Hon har ingen internet och det går ju hur bra som helst. Lite isolerad från världen men…

Jodå. det var gott det jag åstadkommit i matväg och vännerna vände hemåt innan det blev mörkt. Jag lutade min trötta lekamen mot soffkuddarna och tänkte andas ut då min dotter ringer och är ledsen. En ur deras ”gäng”, en grabb under 30årsstrecket hade i går kväll tagit livet av sig. Inte mycket jag kunde säga men det var bra att hon hörde av sig och fick ur sig sorgen.

Det blev en galen dag och det är tur jag inte har en blodtrycksmätare. Tog mig ett glas vitt vin och gav mig in på allvaret på skrivkursen. En uppgift att göra. Så bra. ”Skriv en recension på din bok som förlaget XXX har gett ut.” Vad jag inte begriper är hur allvarligt allting ska vara. Så jag skrev så här:

Inte ett ord om mord och blod

alltigenom en feeling good

för hugade spekulanter

absolut för gladare tanter

om både allvar och tok

kan du läsa i denna bok

Med baksidestexten till denna förhoppningsfulla roman om att livet faktiskt kan ta fart efter pensioneringen, visar pseudonymen Börje Berg sin ohämmade förmåga att lyfta bort vardagens bekymmer och får läsaren att le stort.
Karaktärerna överlämnar allt vad jag förväntar mig av två motpoler av kvinnor som aldrig ger upp och som innerst inne bär förtröstan om den stora kärleken trots gäddhäng, åderbråck och gråa hår.

Kan på det varmaste rekommenderas till hugade spekulanter. DN.s recensent Pia Prillig

Nu är det här fejk – fast egentligen inte. Skyller på vinet och på att det går att vända en galen dag till något positivt. Vad mina kurskamrater säger törs jag inte titta på än. Det får bli i morgon.

Gokväll 🙂  

7 reaktioner på ”En helt galen dag

    1. 😀 Recensionen knäcker den etablerade uppfattningen om hur en sådan ska se ut, eller hur? Om jag skulle skriva en recension om det jag håller på med om Aslög, som levde för så många århundraden sedan, så skulle det stå något mer vettigt. Antar jag, men jag/vi vet ju också att den aldrig skulle bli utgiven av ett förlag. Finns inget intresse av historia. Det ska ju bara vara hyperspänning, blod och mordutredningar som säljer. Eller något framtidsinferno med fantasifoster som ödelägger världen. Precis som om det inte räckte med det helvete vi har på vår lilla pyttekula i universum.
      Kram ❤

      Gillad av 1 person

    1. Ja du… det var länge sedan jag var så stressad som igår. 😀 Men idag är frid och fröjd och en besiktningsman har varit här och godkänt min lägenhet. Skönt… nu kan jag andas ut och gå till anfall på mina banankartonger. 😀

      Gillad av 2 personer

    1. Upplevt även det. Men när det är över så får man väl ta till sig att det ändå är ganska gott att leva. Tänker så här; att mina dagar är bra i förhållande till allt som sker ute i världen. Jag stormar i mitt lilla vattenglas för jag glömmer att relatera till det när ett stressmoment råkar komma i min väg. 😀

      Gillad av 3 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s