Handtag, famntag, klapp eller kyss

Nu börjar jag längta efter det ouppnåeliga. Visserligen har jag haft, och har, gott om tid på mig att förpassa mig från en ort till en annan. Men… dagarna går och med tiden.

Handtag?
En god vän berättade häromdagen om hur hennes väninna Sirpa hjälpte henne när lägenheten befann sig upp och nervänd p.g.a renovering. Min s.k vän befann sig sittande i soffan, oförmögen att se i vilken ände hon skulle börja. Allt var som ett töcken, förklarade hon. Då tog den där Sirpa kommandot med ett rejält och imponerande handtag. Full fart och allt blev klart i en handvändning av den, av naturen, handtagsförsedda människan.
Jag skulle naturligtvis sagt att jag också ville ha en Sirpa som vän, men det gjorde jag inte – eftertänksam om orsak och verkan, som jag är. Dessutom har jag aldrig mött den här Sirpa, för då tappar min vän kontrollen över sitt umgänge. Så är det med det. Matriarkaliska kvinnor vill behålla sin egen krets. Inte dela i onödan så tycke kan uppstå och förlora en vän på kuppen. Sådana har ingen insikt om att delad glädje är dubbel glädje – i det här fallet trippelglädje.

Famntag?
Idag kan jag konstatera att jag är en mattsamlare. Varför vet jag inte. Möjligt att jag frös om fötterna i barndomens lite nödtorftiga boenden. Och visst skulle det vara bra med ett handtag när jag nu har rullat ihop åbäkena och slagit silvertejp runt dem. Tunga och otympliga. Den största nästan 4X3, inköpt på auktion på Gotland för många år sedan. Två gångmattor på 5 meter vardera, som jag skaffade till en utställning jag hade en gång. De tänker jag ge bort förstås, för de är knappt använda, men det är hemligt än så länge. Vet precis vart de ska ligga – i en kakelförsedd källargång som sträcker sig rakt igenom ett stort hus där mina riktiga vänner bor. Detta fick bli under rubriken famntag eftersom dessa är förbjudna idag. Normalt har de alltid öppna famnar. Men på måndag är det dags att beställa vaccinering här i min region. Så om några veckor är det fritt fram, för de tog sina första sprutor här om dagen.

Klapp då? Ja, visst skulle det vara gott att känna en klapp på axeln när missmodet visar sitt fula tryne. Missmodet tar över när kroppen inte gör som den brukar göra. Trots att jag klappar mig själv på ändalykten för att få fart, så vill jag vila väldigt ofta. Inte gjorde jag så förr. Förr var ju alldeles nyss, tänker jag, men inser att så är det inte alls. Jag har ändå tillgången att klappa Bamse. Då lägger han sig på ryggen och då ska jag klia lite på magen också. Både han och jag får nöja oss med det.

Kyss då? Nääääääää… inte att tänka på när stort renoveringsarbete pågår. Och DET vet jag att några kyssar blir det aldrig mer. En puss på kinden åt någon vänlig själ, men kyssens innebörd har för gott bäddats in i historien. Väl förpackad men inte glömd.


Nu har jag vilat lite och fantiserat om vad som rörde sig i huvudet för en stund sedan. Ny storlek på text och det blir bra, tror jag.

😀   

6 reaktioner på ”Handtag, famntag, klapp eller kyss

  1. Jag höll också på med storleken på texten, tog ”stor” för ”normal” verkade så liten när jag stökade runt, men insåg att storleken nog kunde hoppa upp och bita läsaren. Så åter till normal, tänkte färga in sidan som din, men inte sjutton fick jag ihop det som jag tänkte. Det här med det tekniska är så skittråkigt. Punkt.
    Vänner, väninnor. Jag har nog oftast rört mig i en väldigt brokig grupp av vänner, folk med olika intressen, vissa som jag bara har mött i tex astrologin, när jag höll på med det under många år. Det fanns inte så många beröringspunkter, jag hade nog för mycket att böka med , familj och jobb, grupperna, healingen, kunderna.
    Visste att ett stort gäng kvinnor/väninnor träffades hos varandra, klart jag kunde hängt på, men mina fördomar och rädslor/ointresse för pimplandet av vin, fick mig att hoppa över. Lite ensamvarg samtidigt som jag var väldigt utåtriktad, behövde hämta hem mig själv efter träffar.

    Jag har nog oftast träffat mina vänner en och en för jag ville prata, inte bara ytligt umgås, när vi så äntligen fick tillfälle att bara prata, se varandra, höra varandra.
    Självklart har jag haft fester, för att inte tala om alla grupper jag har haft hemma hos mig genom åren, kvinnor på längden och bredden.
    Så mina vänninor har möts via mig, men ovanligt var det inte att de inte var så intresserade av varandra. Brokiga och färgstarka var och en på sitt vis.
    Men nu för tiden, redan före Coronan träffar jag inte vänner på det där viset längre, sällsynt. Orkar inte med som förr, det blir till att prata i mobilen. Men de möten jag har, gör mig välmående, men otroligt utpumpad.
    Jo, tänker att vänskap behöver energi för att leva, tiden kan gå långt mellan samtal, möten. Men riktig vänskap, den finns där när vi väl möts eller lyfter luren. Då fortsätter vi där vi slutade. Det är nog så mina vänner har varit och är, självständiga och starka i känslan av det band vi har, oavsett hur lång tid som har gått.
    Herre min gnu, nu var jag upp och snappade luft. Hoppas du överlever, svårt att få ihop livet med vänner till åskådan, så här mitt i natten med halvhängande ögon pga insomningstablett.
    MassaKram Kaffe och tårta slänger jag in till dig ☕️🎂

    Gillad av 2 personer

      1. Om det gick att ta bort mitt överflödande inslag skulle jag gjort det, så dumt att flöda över, i en massa onödigt för andra.
        Ses nog med lyft ögonbryn och tankar både hit och dit. Ursäkta mig, ta gärna bort flödet.

        Gilla

      2. Men… kära du… jag älskar när någon vågar ”öppna upp” och delge av det som rör sig inne i huvudet. Med det så har även jag blivit bekräftad och det är ett sant nöje som ger mig nya tankar och många gånger förståelse. Livet lär och utan medmänniskor förblir vi cementerade. Kram på dig igen ❤

        Gilla

      3. Tack Kram ❤️ Ibland blir jag så tvivlande på mitt skrivande, speciellt när jag flödar över hos andra. Fast jag själv älskar när andra gör så hos mig. 🦆

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s