Drama skapas i mörkret

För inte hundan går det att skriva på det sedan länge påbörjade projektet som jag i ensamheten påbörjade – för ett braaaa tag sedan. Nu går allt i dur, liksom. Sol, grönskande ängar, blå himmel och ibland, som idag friska västliga vindar. Blommor som börjar slå ut bara ett par trappsteg ner till markytan och hjärtat känns lätt och lite sug att fotografera för att minnas eller ta fram till hösten om målarlusten skulle infinna sig.

”Nu är det gott att leva” sjöng Olle Adolfsson. Kongenialt i text och melodi. Går inte att glömma. Sitter som klister.
I söndags var jag på gudstjänst ute i det fria. Inte för det religiösa utan för att lyssna in kyrkokören som jag tänkte gå med i under hösten. De var inte fulltaliga och lät ganska bra. Nu vet jag att de sjunger inte bara sakralt, tackom och lovom. 😉
En annan kör en bit hemifrån, ska jag också gå med i. Den startar 1 september och där får jag säkert tillgodosett vad jag innerst inne vill hålla på med. Lite svängigare friskvård s.a.s.

Nu har jag bott här på nya stället en ganska kort tid, men jag inbillar mig att jag under de sista 4 åren har fått lära mig att vara ensam – och accepterat det. Nu bekommer det mig inte att här inte ens finns en kiosk i byn. Grannarna är trevliga och tillmötesgående och håller sig lite lagom på sin kant. Jag har presenterat mig för samtliga, tror jag, och vill de ha kontakt så är det ok. Jag söker inte och har inte tänkt ta upp min gamla jargong – att jag är den uppsökande. Det är definitivt slut med det. Jag är inte längre den som alla förväntat sig att jag ska hitta på något roligt. Att hela tiden vara den som delar med sig utan att få något tillbaka. Att jag omgett mig med energitjuvar begrep jag aldrig. Ja, livet är lustigt. Livet lär, även om det sitter långt inne hos somliga. 😀

För en stund sedan var jag till min vän som hade ont i en fot. Jodå, hon hade sporttejp hemma så nu har hon ett upptejpat fotvalv och klarar sig tills hon får riktiga inlägg i skorna. Roligt att mina gamla kunskaper inte glöms, men det är klart att efter snudd på 30 år som fotspecialist sitter ränderna fast som på en sebra. Hos henne kan jag dela med mig av mycket. Utan hennes närvaro här i trakten hade jag kanske inte vågat ta steget till flytt. Hon och maken blev mina finaste vänner i 20års-åldern så det har hållit i 50 år. Ingen kontinuerlig kontakt, utan ibland många år emellan, men varje gång vi mötts har det varit som att kliva in i gemenskapen som lämnades för en kvart sedan – liksom – ni fattar. 😀

Slut för idag 😀

5 reaktioner på ”Drama skapas i mörkret

    1. Bra det, för nyss läste jag om din modlösa dag. Sådana dagar, för att inte tala om nätterna då inte sömnen gör vad den ska, är ett elände. så där bottenlöst med alla synonymer på ensamheten.
      ❤ ❤ ❤

      Gilla

    1. 😀 Javisst är det. Nu var jag in i går och läste på din blogg över din fenomenala framfart i städivern. Klickade på gillaknappen och då dök den där rutan om inloggning upp igen fast jag ÄR inloggad. (skrev nyss om det). Nu har jag gillat igen och samma sak upprepades.
      Men nu ska väl i allsindar gillat gå fram 😀 ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s