Fingerjympa – visst…

men Bamse är sååå söt när han sitter i cykelkorgen med ena tassen förnämt över kanten och öronen fladdrande i vinden. Kan ju bara se honom bakifrån och inte går det att ta något kort och måste be någon om hjälp med det. Blir gott att glana på i vintermörkret.

Mörker skänker annars hackare så hela butikskedjor får stänga ner. Inte går det att dela på fb läser jag också och undrar i mitt stilla sinne när den dagen kommer då någon lyckas bevisa för sig själv om sitt tekniska kunnande med att hacka sig fram till den röda knappen – den där knappen som utlöser ett världskrig. Kan inte annat än slås av mina låga vibbar om hur känsligt allt är iom datorerna. Ok, ok, tant-tankar, men även en tant kan väl få oroa sig i onödan. TPL står ju redan i marginalen i journalerna hos kvinnliga patienter (Tomtar På Loftet) som diagnos. Tror att detta inte förekommer längre – hoppas jag.

TPL måste min äldre syster iaf ha haft under flera år i sin marginalanteckning. Att det knakar och smäller i hennes höftled sedan länge, är det ingen som tagit notis om. Förhalning och andra förklaringar har bidragit till att hon nu, för första gången, uttalade precis det som jag själv gjorde förra våren: jag vill inte leva längre. Så nu ska hon äntligen in och röntgas och bli opererad med ett löfte på några veckor. Tack och lov. Jag vet vilket helvete hon går igenom – och har gjort. Att gå med årslånga fruktansvärd värk kan knäcka den mentalt starkaste människa. Hjärnan går i stå och allt slutar fungera.

Idag är det hög fuktighet i luften och himlen skiftar mörk på sina håll utefter horisonterna. Några stänk då och då men solen rår här över mig. Det luktar nyslaget gräs och flugorna är utmanande i sina attacker. De vet inte om att jag äntligen har skaffat en flugsmälla, för det där med att vika ihop en tidning fungerar inte så bra.

Skriva på den där skrivarkursen fungerar inte heller. Har fastnat hos drottning Sigrid Storråda och vet inte hur jag ska göra henne till syndabock i min historia. Jag beundrar henne i det lilla jag vet. Det är så mytomspunnet men att hon har funnits, är jag helt övertygad om. Tuff kvinna och då är det lite knepigt att dra till med en för stor kontrast till min lilla Aslög som jag hittills beskrivit som en medgörligare person. Trött på´t? Jovars. Och det är inte så noga, för är det inte roligt att skriva – så låt bli!

Alla MÅSTEN är så gott som borta men det underordnande ordet BORDE ska anammas. Flugskit på fönstren – gräs och grus och fluglik på golven – snabeljohan står och väntar borta i hörnet och guffar:
– Kommer du inte snart?
– Ja, ja, sätt i sladden själv så kommer jag!

🙂

2 reaktioner på ”Fingerjympa – visst…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s