Fingerjympa

Fingrarna ligger utspretade över tangenterna och inte händer det något. Nänä… måste bestämt sätta på lite mer kaffe. Återkommer.

Så där! Kom på att jag fått meddelande från en tidning där jag understundom levererat några noveller. Nu ska de ta in en som heter ”Inte bra nog” och jag har förgäves letat efter vad det kunde vara för något. Förr samlade jag på ett bestämt ställe de förslag jag skickat in, men jag har tydligen raderat alltihop. Den där knappen med ”del” älskar jag. Har förmodligen haft en träff med den lilla raringen. Strunt samma, för ramlar det in några hundralappar så är det bara att tacka och ta emot.
Hmmm… nu slog det mig… nya banken. Ööööööööööö…
Och nu kom jag på att den där tidningen har en lite för företagsam lektör som går in och petar i textmassan så förmodligen är det novellen om det gamla hönshuset som inte stod måtten när gubben var upp på taket och lade ny papp. Jaja… vi får se. Tidningen som sådan har en viss gammelstil och riktar sig mest till pensionärer som kan relatera till gamla tider. Själv prenumererar jag på den för bra reportage om både det ena och det andra. Sedan ligger den bredvid mig på muggen för korsordens skull. Distraktion för trög mage.

Mage va de. Behöver träna musklerna inför höstens sångövningar. Nog fungerar magens, men musklerna i halsen har förtvinat. Vid hastigt påkomna infall testar jag och numera låter det som en sviktande bassångare. Gammeldarren vibrerar i låga svängar – klanglöst – gubbigt – och hur fasiken ska jag komma upp i alten? Trösten är att stämbanden faktiskt är muskler, så det blir nog bra med det också.

Lördagen som var hölls konserter i kyrkan. Med 20 minuters inpass fick folk med anknytning till orten framträda, och sanningen att säga där jag satt från tre och sju på kvällen, att det var imponerande. Allt från folkmusik, avancerad soloinstrumentalt på piano och fiol och flöjt, skönsång, klassiskt och jazz i Benny Goodman-stil. Jamjam för dem och namnam för mig som gillar svängiga tongångar.
Varje halvtimme innehöll tio minuters paus för publiken så jag hann en sväng ut med Bamse under eftermiddagen. Vi bor ju nästgårds.

Bamse och jag har finbesök några dagar framöver. Lilla Svante (dotterns hund) är här och livar upp oss. I morse mötte vi ett hästspann med två hästar i bredd som kom emot oss. Det här går åt helskotta tänkte jag men, den förr så gapiga Svante gick lugnt i kopplet bredvid Bamse. De två små herrarna klarade mötet med glans.

Världen där ute som förmedlas genom media håller ju på att går under, och det mörkret smyger sig in även här. Sätter på skygglapparna och njuter av solen som ännu värmer – en himmel så oskyldigt blå – blommorna på marken och sädesärlorna utanför staketet vilka tydligen bildat storfamilj. Lyfter bort mördarsnigeln som förirrat sig innanför staketet och låter den sväva ut i majsfältet på andra sidan uppfarten.

😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s