Manligt och kvinnligt språk

Ta en stund och läs om en bloggare som fyller tio år idag. Ett av hennes mest lästa inlägg handlar om vad rubriken säger. För en del kanske något bekant men det behöver påminnas om detta fenomen. https://rigmormortis1998.wordpress.com/2010/11/09/manligt-kvinnligt-sprak/

Själv känner jag mig mållös – i två bemärkelser. Det är torsdag idag och vad ska jag göra med den här dagen, i morgon, nästa och nästa? Mitt språk börjar bli fattigare och fattigare. Jo, det är sant för jag glömmer ord. Viftar vanligtvis bort detta men inser att; få ha mål i munnen behövs dagligdags annars stannar flödet. Har utökat korsordlösandet för det sägs att den ska ge hälsa och välstånd, vad hjärnan beträffar. 😀

Igår hade jag ”främmande” inom dörren. Fri tillgång till tal och samvaro. Jättetrevligt, men mållösheten blev på något sätt ihålig. Är det ovanan eller börjar jag leta efter det där underliggande som ger känslan av tillhörighet och förtroende. Den efterföljande känslan av; vad lärde jag mig av det här? Tror och hoppas att det bara är ovanan.

Nu är det dessutom fritt att bära sig åt som en vanlig medborgare. 70plus -spärren är släppt och jag undrar…. huuuur ska vi nu klara oss?
Den skulle aldrig behövt komma till över huvud taget om vårt land hade haft en vettig och intelligent äldrevård. Helt eftersatt vad gäller resurser och helt utlämnat åt de kommersiella vinsterna. Fy pyton, säger jag men om jag vore en man skulle jag förstås säga: Fy Fan!

Nu ska och bör denna torsdag fyllas med någon form av mål. De där måstena är helt borta sedan länge annat än att betala utgifterna kontinuerligt. Det börjar dra ihop sig. Alltid något. 😀

Trevlig torsdag till alla och envar. ❤

Igår gick jag i taket…

… vad gäller statistik av mina inlägg. Kan förstå det till viss del, för det är lite lugnt på de flestas fronter. Är det höstmörkret tro, och att vi laddar upp inför vintern? Eller är det helt enkelt så att vi inte har lust att skriva emellanåt.
Jag tror på det senare för själv kan jag ha långa svackor och vill inte ens öppna datorn för jag har inget nytt att komma med – liksom. Så en fingerjympa kan under vissa omständigheter förgylla tillvaron både här och där 😀

Men… vad tycker jag om styckmördaren Peter Madsen? Visst ääääär det synd om honom att han inte trivs med sin tillvaro i fängelset? Fick iaf en liten promenad utanför murarna och jag begriper inte varför ingen vill kosta på ett enda litet krutkorn på karln. Men så får jag väl inte tänka, mycket mindre skriva, för då blir jag troligtvis kallad något annat än bergalott.
Lite ditåt tycker även den här bergalott om kammarrätten som skiljer på taxichaufförernas straff register bara gäller utomstående och inte familjen, där de grövsta missgärningarna sker. Framför allt på vederbörandes kvinnor. Då blir de bara en liten varning och så får de fortsätta att köra taxi. Suck!

Nä, ge mig nu… lämna nyheterna från dumburken och ska hänge mig åt att anmäla mig till NaNoWriMo, som betyder att under hela november sammanställa 50 000 ord – helst till en hel bok.
En piska på ryggen vore nog inte dumt för att få igång skrivandet igen. Nu är det så att jag en gång i tiden, tror jag var ca 16 år, började en skrivmaskinskurs. Hann att lära mig fingersättningen – sen gick jag därifrån. Så snabbhet i fingrarna har jag inte utan måste sitta och glo ner på tangenterna. Skulle jag skriva och tro att jag kan, resulterar i att jag därefter måste kolla textmassan för att se allt rött som behöver rättas till. Suck igen.

Idag har jag iaf bjudit en väninna på mat. Helt fantastiskt att kunna vrida och vända mig i köket utan att hålla mig i bänkarna. Fläskytterfilé med god sås, ugnstekta rotknölar och efteråt slog jag ihop en sockerkaka till eftermiddagskaffet. Fy fabian vad jag kände mig huslig och duktig. Annars är avdelningen mat, ett av det tråkigaste jag vet. Vill bara deklarera att jag faktiskt kan, jag med. Nu har jag tillfälligtvis så mycket mat i kylskåpet så jag står frågande vad jag ska göra med resten. För naturligtvis så var jag väldigt hungrig när jag igår var och handlade. Hmmm… Suck.

Nu tog det stopp. Jaha ja. Bara att finna mig i det och förtrösta mig på den inkommande månaden november som ska innebära såååå mytcje ord och tankar. Uj uj. 😀

Goafton och tack för titten ❤

Fingerjympa 20 oktober 2020

Som vanligt ingenting att förtälja annat än att livet har blivit väldigt mycket rörligare och det innebär; att fundera över vad jag ska skriva tanklösa tankar, istället är aktiv. Hörde något bra här om dagen: när händerna arbetar vilar hjärnan. 😀

När benen rör mig framåt och Bamses tassar rasslar i höstlöven och temperaturen ligger på minus 1 grad, känns det som om livet vill starta om på nytt. Naturen tycker tvärs emot och vill gå till ro.
Jaja, det är den här morgonen och jag gläds över den. Kommer andra tider, och inte utan att jag bävar lite över Coronans möjligheter att trivas i kallt klimat och torr inomhusluft. Därtill att så många tycks tro att faran är över.

Nu har jag, som tur är, en krets omkring mig där vi med respekt umgås med varandra enligt folkhälsomyndighetens rekommendationer. Jag liter på dem, för vad skulle jag annars hålla mig till?

Det finns andra virus och det kallar jag de där nätfiskarna som dyker upp i mailen. När jag varit in och googlat efter en adress där jag ska hämta ett paket, så dyker det upp en bedragare på stört.
”DISTRUBITION. BETALA 20 KRONOR I FÖRSENAD LEVERA…”
Det här dök upp och naturligtvis öppnade jag den inte ens och rapporterade den som nätfiske. För hur många är det inte som öppnar och betalar och därmed öppnar fri infart till sina konton. Visst kan man likna sådant vid virus som muterar till andra former för att på så sätt överleva?

För att återgå till bloggen är jag glad att ha en krets där jag kan känna att det finns människor därute och som lever sina liv, var och en på sitt sätt. Det ger en fin form av samhörighet i brist på sådant irl, som det så bekvämt uttrycks numera. Inte ivl om det vore på svenska. Det är ungefär när någon prominent person dör och facebook översköljs av RIP. Störtlöjligt tycker jag för varför kan inte svenska språket användas? VIF = vila i frid. Nä… det går inte för genast tänker jag på Västerås Idrottsförening.

Nu börjar det svaja så lika bra att jag slutar för den här dagen. Ska baka lite bröd iaff =i alla fulla fall 😀

God förmiddag

Healing

Tankens kraft är nog större än vad vi tror. Och jag frågar mig ibland om överföring av tankar fungerar. Ibland inbillar jag mig att det är humbug men någon gång har jag fått förståelse att det fungerar.
Jag var väl i 35-årsåldern då jag utövade avancerad yoga. Vi hade kommit så långt som till tankeöverföring och satt mitt emot varandra och skickade och tog emot bilder. Det fungerade så dääär. Sedan skulle vi stå bakom varandra och med tankekraft styra den framförvarande åt endera hållet. Det gick alldeles utmärkt. Förklaring över tillvägagångssättet är att symboliskt sätta två handtag på den andres rygg och grabba tag i dem (utan att vidröra ryggtavlan) och styra åt höger, vänster och bakåt. Aldrig framåt.

Det var då det. Under åren efteråt så har jag kunnat utnyttja vissa moment men som den rastlösa västerlänning jag är så faller mycket i glömska. Finns ju så mycket annat att sätta fokus på i välfärdsstaten, och att sätta mig i en grotta och leka yogi är en främmande tanke.

Utan att närmare presentera objektet i fråga så utövade jag och min vän healing med tankekraft i går kväll. Kl 24.00 och ungefär 20 minuter skulle vi, på var sitt håll och samtidigt skicka healing till den behövande. Nu är jag novis, men det är inte min vän. Nåväl, jag satte mig tillrätta i soffan och försökte meditera lite och kände att händerna blev intensivt varma.
Tänkte, aha, nu är hon igång så jag reste mig och gick ut på balkongen och skickade den påtagliga hettan i händerna vidare till den behövande personen med ett mantra: lugn.
I morse kom ett tack från den trasiga människan om att natten varit lugn och att möta den här dagen känns bra.

Humbug? Ja, kanske det, men en liten strimma av hoppfull fundering når ändå in i mig. För, vad tar man till när en nära anhörig trasas sönder? Somliga ber med händerna knäppta och det iofs är väl också en form av healing. Iaf en god tanke som sänds ut, och når den fram så är det bra med det.

Det är synd att det har blivit så stor affär av det meditativa stoffet. Alla ska tjäna pengar och det tror jag inte är tanken med sådant här. Och spåkärringar via telefon är också något jag ifrågasätter. Skulle aldrig falla mig in att ringa en sådan. Det finns de som anammar änglar och jag ryggar instinktivt över det. När en människa är död efterlämnar den sitt energifält och snappas upp av somliga mer ”öppna” förmågor. Det kan jag tänka mig, lika som förebud och framtidsvisioner som hastar förbi i snabba bilder. För vi vet ju ingenting om hur tiden fungerar egentligen. Vi vet inte ens i vilken riktning elektriciteten går i en sladd. Fakta!

Nu har jag tisdags-svamlat och fingrarna har fått sitt. Idag lite mer koncentrerade för igår kväll när jag skulle svara på en kommentar kom jag på något vis emot någon känslig knapp, för hela dritten åkte i en papperskorg. Visste inte ens att det fanns en sådan här på sidan.

Ha en bra dag där ute och jag tycker synd om sörlänningarna utefter Blekingetrakten för där är det visst både storm och frost. Här skiner solen över Mälaren och kav lugnt.

😀

Att vara coach

Det har alltid förundrat mig varför jag alltid ska vara den som puttar på. Nu när jag börjar komma i normala gängor, så dyker fenomenet upp igen. Men, iofs så har jag det lite inbyggt i generna att ställa upp för andra, och det ska nu inte vara något negativt. En tillgång i livet men det är klart att jag frågat mig var i hellskotta motsaterna har befunnit sig de senaste åren. Men skit samma. För det är faktiskt riktigt roligt.

I går var jag till min tvillingsjäl och hjälpte till med att kånka lådor till hennes bil. Hon har nu i skrivandes stund, avyttrat dem på en secondhandbutik inne i stan och hon känner sig mycket nöjd. Fördelen blev att en svets och en svarv kommer att hamna hemma hos min son och det är ju hur bra som helst. Själv fick jag avnjuta fläsklägg och rotmos som jag njöt i fulla drag av att inmundiga. Hemmalagat, så där som det ska vara. Inga färdiga produkter i form av plastkorvar som iofs är ganska goda men innehåller mest vatten. Det var igår det.

Idag är en tråkig och innehållslös dag, men jag har fått igång en stegräknare på telefonen. Ha! Så nu räknar jag ut hur långa de olika Bamsesvängarna blir. Uppe i 4000 och då återstår två rundor och en hel del rantande fram och tillbaka i lgh.

Nu kan jag ju också, som någon säkert sett, att jag kan göra runda bilder. Så på bara pin kiv ska jag leta fram något och ”pynta” lite. Så där fint som en del gör med bilder och krussiduller. Det sistnämnd blir det inte här men vem vet? Nä, det har jag inget tålamod till.

Hoppsan, nu tryckte jag på galleri och ännu en erfarenhet rikare 😀

Att veta mera om…

… vad jag inte vill – än vad jag vill, är dagens tanke. Bakom ryggen på mig har jag ett fönster ut mot världen och det småsmattrar ganska mysigt på fönsterblecket, och det vet jag… jag vill inte gå ut. Det har jag redan gjort en gång mot min vilja, men Bamse ville.

Jag vill ha det tyst omkring mig idag. Stängde av tvn för en stund sedan och njuter av tystnaden. Ändå vill jag ha en tv. Ibland som tidsfördriv och i viss mån att bli informerad om ditt och datt.

Nu står Bamse och krafsar och vill upp i knäet – det vill inte jag. Moloket går han tillbaka till soffhörnan och knyter ihop sig. Tro nu inte att jag är elak för jag funderar redan på vad han vill ha till middag. Han fick mer än halva fläskkotletten i går kväll. Jag ville ha hela för mig själv men delade 50/60.

Något som jag länge har velat göra, är att städa skrivbordet där jag sitter just nu. Det är fortfarande i kaos, för jag vill inte. Kanske trivs jag i kaos? Nja, lite kaos är nyttigt men bara tillfälligtvis – på skrivbordet är det konstant.

Vare sig jag vill eller inte så börjar två novemberkaktusar att blomma. Mitt i rusket och utan att ha frågat mig om lov. På den ena har redan en röding slagit ut och pekar finger åt mig och ropar i andanom att den gör som den vill. Försöker kontra med, ”jag gör också som jag vill!”, men hejdar mig mitt i ljuget.

Gummorna som sitter och tisslar och tasslar med varandra har jag döpt till:

Inga ord etter mej

Vad göra en fredagskväll?

Inte annat än att pränta ner lite ord och grunna över vad som sker omkring. Nära och det som ligger bortom horisonten. Nä, det struntar jag i. Den där 73-åringen i Amerika får böka som han vill. Böka omkring gör andra fyrfota djur och med en viss liknelse fast med två ben, vill vår vänster alliera sig med höger och lilla hon med blonda håret går på fest som ungdomar gör. Suck!

Om politik kan man rimma verser. Det gjorde jag en gång i tiden. Är ju i grunden en komedienn fast jag aldrig uppträtt med politik på tiljan. Ska se om jag hittar en. Jo, här kommer en som då var aktuell – men nu glömt.

Den 12 september 2013

Syrien

Kerry och Lavrov
de två som ska förstå
hur världen ska skötas
på internationell och lokal nivå

Båda förser landet med vapen och krut
inte begriper jag
hur de på detta ska få slut

Pang pang och rök
alla grabbar gillar
därför tror jag
att de sitter där i Genève
och bara dillar

Undrar just vad de käkar till middag
Kanske kräftor med kraftiga stjärtar
som gör brukbart land till saltad öken
Efter det en konjak
och möjligen de försynt
avlägger några artiga fjärtar
i de tappra försöken
att komma tillrätta med blodet som flyter
där borta
i ruinerna och röken
*

På den tiden flöt texter utan besvär fram och lades i byrålådan. Det gör det fortfarande men faktiskt, med hjälp av andra så har jag kommit några steg längre.

Just nu står två fläskkotletter och puttrar i stekpannan ute i köket. Tog mig i kragen och kostade på mig lite proteiner och Bamse svassar omkring i dofterna och bara njuter.

Trevlig fredagskväll 🙂

Nu har jag mätt

Så här såg det ut när jag kom första gången. Allt såg ut som vanligt. Lilla rosa tussen längst till höger (andra från korset) satte jag ner och gick därifrån med tankarna på Albin som försvunnit.

Allt var frid och fröjd tills jag satt i bilen. Nå, det har jag babblat nog om, då jag fick för mig det värsta scenariot. Ikväll var jag ner och tog de här korten och nedan syns nu hur det såg ut sist jag var ner i våras. Då stod alla stenar i en rad med 1,5 meters avstånd. Inte tittade jag på hela raddan av tio gravar. Hade jag gjort det hade jag fattat galoppen. Nedan syns första glappet av borttagen sten för att sedan fortsätta till höger varannan fram till min lilla plantering.

Nu känns det bra. De ligger där de ska och jag passade på att åka förbi bolaget och införskaffa en låda med vitt vin 12%-igt och alldeles lagom för mig. Behöver det inte som någon form av tröst men möjligen för att häva långtråkigheten som idag har suttit klistrad som en tyngd över tillvaron.
Jag blir nog aldrig nöjd. Tänkte att lite vin i ett vackert glas kan förgylla tillvaron. Möjligtvis blir jag lite snällare och det tycker Bamse är bra. Hundar har ju näsa för stämningar, har jag lärt. Men, för all del… igår fick han sitt lystmäte på uppmärksamhet… och jag med.

Tänk, jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrivit om i föregående inlägg. Moahahahaa.. 😀 Jag börjar bli glömsk. Eller är det likadant för någon annan här som tar sig igenom dagar och funderingar om tillvaron? Ibland finns det mycket att kvintilera om och däremellan blir det fingerjympa.

Vad annat att förtälja till denna ”dagbok”, är att jag har fått ont i höften igen. Det gillas inte alls. Det finns ju i dessa tider ingen tillgång till sjukgymnastik och rehabilitering, så det blir som det blir. Vet ju ungefär de rörelser som är bra genom den där artrosskolan jag gick på hösten 19. Men, eftersom jag varit helt smärtfri har jag agerat som om jag var helt frisk igen. Överilar mig och det ingår i min personlighet. Går på i ullstrumporna och glömmer att det sitter en protes där inne någonstans och att ligament och muskelfästen behöver lugn och ro. Men det sitter ju inte i hjärnan. Vetskapen menar jag. Det enda jag inte klarar är att klippa tånaglarna på vänsterfoten. Det gjorde min goda vän och granne härom dagen. Och nu kom jag på att jag ska skjutsa henne till lasarettet i morgon.

Gokväll :-d


Fingerjympa för säkerhets skull

Efter senaste inlägget angående gravplatsen så har jag lugnat ner mig betydligt. Perspektiv kan ställa till det vid onormalt stora förändringar i både natur och trädgårdar som det (väl) går att kalla en kyrkogård. Men karta är hemkommen över området och jag ska med sonens hjälp ge mig i kast med att räkna ut avstånd osv.

Att bli så omskakad av en utifrån kommande upplevelse ger faktiskt lite perspektiv att ställa frågan: hur viktigt är det? Svaret inom mig säger att det är inte viktigt egentligen, för det går att räta ut och få ett svar.
Kommer ihåg vad min gamle svärfar hade för inställning. Nu var han en väldigt krass man med sin devis: Ni kan lägga mig var som helst, jag bryr mig inte, eftersom jag förlitar mig på lukten.
Med det menade han att det inte tillåts några att ligga och ruttna på grund av stanken. Ja, han var en fritänkare av guds nåde. Tror inte heller att han var en särdeles lycklig människa. Blev under sina sista år en mycket bitter man.
Så långt förbjuder jag mig själv att komma. Visserligen tar åldern ut en viss rättighet att få vara lite vass emellanåt, men sannolikt inte mer än vad som är rimligt.

Ibland tittar jag på Bamse och reflekterar över hans tillvaro. Han har inte roligare än vad jag gör för honom. Gå på långpromenad som idag och då står svansen upp som en antenn. Glad och så lycklig över så lite. Hemma igen rullar han ihop sig som en liten lurvig boll och sover, både länge och väl. Småmuffar lite om vattenskålen är tom. Krafsar lite på mitt ben när han är hungrig eller om han vill ha närhet. Njuter i fulla drag när han ligger på sätet bredvid mig i bilen. Känner igen vägarna jag tar när jag rullar in på olika sträckor fram till vissa bostäder där han vet att han får springa fritt.
När vi kör på den slingriga vägen fram till min systerdotter börjar han redan ca 5 kilometer innan veta vart han är på väg. Börjar helt enkelt prata och gny, precis som om han vill förmedla att han minsann snart ska få träffa Molly, gårdens hund och att det är en av de bästa platserna han vet. När vi då lämnar asfalten och han hör gruset under däcken, börjar han skälla som en bandhund och när jag stannar sliter han i kopplet som om han vore ett länge fångat vilddjur. Flyger ur bilen som en kanon och inspekterar omgivningarna med att pinka in sig och möta Molly som beskäftigt kommer ylande över gårdsplanen.
Måste se om jag har något foto på de bägge.

NÄ, bara små videosnuttar och det laddar inte min dator upp för då måste jag skaffa premium till den här bloggen. Hmm..

Får bli en bild på hönsen istället 🙂 En del av dem, som fick vara ögonfägnad till besökarna när det var loppisrunda för en månad sedan.