Efter natt kommer dag

 

O, älskade kom – ligg vid min sida

vad annat kan lugna min trasiga själ

läs sagan om älvorna blida

som dansar för var gråtande träl

 

Låt mig få minnas en kärlek så het

att solen föll ner på jorden

var den finns nu är det ingen som vet

det finns endast tröst uti orden

 

Din lugnande stämma stillar mitt hjärta

blodet susar i min tomma sal

för en stund kan jag glömma min smärta

innan gryningen kommer – och tuppen gal

Mitt eget lilla Aniara

När skrivlusten finns men ingenting nytt, ingen ny idé känns lustfylld, brukar jag titta in bland mina gamla anteckningar som bara ligger där som små eller stora funderingar. Snabbt nerskrivna och när jag råkar lyfta fram dem så ser jag, korrigerar och drar ifrån, lägger till eller låter dem ligga i ro. Det här är en dikt som jag förmodligen fångade i mitt eget lilla perspektiv på världsordning av religion och politik. Kanske en liten fingervisning om att jag enkom, inte kan påverka det som händer där ute i världen.

 

Hon och han var ut och gick en dag
då plötsligt utan att de visste
ett brak de hörde i ett slag
varav deras kroppar riste

Ut de for på gammastrålen
in i svarta rymden utan mål
runtomkring hördes alla vrålen
i skräck – på alla tungomål

En vagn av klar kristall skulle föra
dem runt att finna vägen hem
men ingen av dem kunde köra
ingenting kunde rädda dem

Ingen gud lyssnade eller förnam
ångesten i denna villervalla
Alla tillbad sin gud med olika namn
ropen hördes genom rymden skalla

Jag satt på min veranda just då det hände
ett plask så våldsamt utifrån fjärden
jag visste inget – mera kände
att de ändå fått ett slut på himlafärden

”långfärdsskridskor”

Även jag har åkt skridskor. Hittade bland bråten inne i datorn en påminnelse om att vintern för 20 år sedan ungefär, kunde vara lite rolig. I alla fall stundom. 😉

 

Tekniken är funnen

stegen töjs ut – vinden brusar

gnistrande landskap

rödkindad – svävande

prinsessa med tåspetsskor

Över Bores iskalla golv

förrädisk gammelmans fåror

en saltomortal – utan publik

färd till akut – gips och mitella

en dröm i kras – såldes på blocket

En stund på jorden

 

 

Jag suckar över spröda naglar

som en gång använts i strid

*

Jag rår lyfta en kasse med mat

vrålande kraft lyfter mer på Frankfurt am Main

*

Jag tvättar min hand från en kran

runnet ur himlens eviga gråt

*

Jag kan värna mitt hem med elektroniskt larm

som en gång var en öppen grotta

*

Jag vet om borrade isblock ur polaris

innehållande frö från blommande ängar

*

Jag tänder mitt ljus med atom kol eller vattenkraft

en gång varde ljus i ett tyst Big bang

*

Min tid är från då till nu

en trollsländas liv är lika långt

*

Tryckta ord på tangenter av plast

glömt är gåspennans rasp

Vilsen

Jag rör mig i ett instängt bo

där tankar blir till irrande bloss

inga vita moln som ger mig tro

utan bara intet och annat sabla boss

 

Ge mig svaret hur – jag ber

för han som går bredvid på gravens kant

ibland vid gott humör – men jag ser

gråt i tysthet – han är mig för bekant

 

Jag vill flyga över horisontens rand

bort från snäv och tung depå

men orken tryter och når inte fram

trots de substitut jag försöker hitta på

 

Pannans veck djupnar – blir svarta ibland  

var finns du – frenesin till liv och lust

borta är du i ett ingenmansland

det är långt – från kust till kust

 

Viljelöst och ensamt på en stig

i stilla promenad – med hunden

en vän som kom till mig

kanske för att hjälpa – för stunden

Promenad i barndomen

DSCN5229

Här slog vi ”Dunk” mot utvald dörr

tror det var den i mitten vi valde

och det var förr

Jag minns ljusa kvällar och alla ropen

som skallade och kände kinderna glöda av äventyr och lek

Jag minns hur jag frös på vägen hem genom skogen

DSCN5230
men åter kom dofter jag glömt – av mossa och barr

och trolska ljud som skrämde i mörkret.

DSCN5233Ner emot sjön som bildats av Nissan

Jag stannar och njuter av stillhet och ro

Här fick jag leva som barn

och inte utan att tanken kommer

Här vill jag åter bo

Den otroliga tystnaden

Jag hör inte längre livet

därutifrån

där jag en gång befann mig

då när jag såg skördarna gro

och svalor som singlande flög genom luften

Mitt i livet sörjde jag inte den dag som är

visste inget

om ensamhet

ohörsamhet

stillhet eller ångest

och den otroliga

tystnaden

Mitt i livet fanns jag en gång

bilder kommer och går

ekot av röster studsar ibland

på väggarna som faller

men rummen ekar

av den otroliga

tystnaden