…. alltså fingertopparna.
Allt står still, liksom. Men nu idag gör jag mitt första försök som kvinna och människa – ser om mitt hus. Börjar förstå vad jag vill eller rättare – det har sjunkit in och mitt ego har fått lite upprättelse. Kan inte bara följa andras påverkan även om den är nog så kärleksfull.
Nu känner jag att jag skulle skriva brev till min Lennart och det ska jag göra. Men de hamnar inte här. Men jag tror att det är en bra grej istället för att mala gång på gång genom hjärnan. Orden behöver ut och präntas ner. För en gång ska jag läsa och se hur fel eller rätt jag tänkte.
🙂
bergalott 
Låter som en mycket bra idé. Önskar att jag hade fått det rådet när pappa dog, mitt inre var kaos i många år och jag fick just inte ur mig sorgen – det tog fyra år efter hans död innan jag äntligen började och då var det tack vara hjälp från en underbar psykolog som kunde lösa mina inre knutar. Honom har jag mycket att tacka för..
GillaGillad av 1 person
Jag funderar mycket kring hur jag skulle reagera i din situation. Måste ju inse att vi måste dö nån gång, även om vi mår bra nu. Jag tror att jag skulle prata mycket med honom. Och skriva, för skrivandet har vi alltid haft gemensamt.
GillaGillad av 1 person