Hjärtat i halsgropen

Nå, inte så farligt med det, men jag är lat bliven, så jag skriver numera direkt på bloggen. Förut så skrev jag så nogsamt och lade in det på dokument. Bha… inte nu. Men lite stressigt är det eftersom min dator har en benägenhet att helt plötsligt bara lägger ner internet. Då sitter jag där med skägget i brevlådan. Ett flertal gånger med vad jag tror är intressant och viktigt, men så inser jag att det är meningen med att det försvinner. Det är som med livet. Hinner jag inte med bussen så tar jag nästa.

Jag är så dagvill så det är inte vettigt. Igår morse när jag gick ut med Bamse, så funderade jag på vart i hela världen alla ungarna på skolan hade tagit vägen. Skolan ligger alldeles nedanför min balkong och snett utanför min ingång. Det var alldeles dödstyst därute på promenaden. Lite överhettad ångade det förmodligen ur öronen tills fakta ramlade ner med kylande effekt. Lördag. Jahaaaa…

Fakta bestod av att på fredagarna går vi, Bamse och jag en trappa upp till Siri och ser på Let´s dance, och det var visst avverkat, påminde jag mig om.

Idag är det Söndag och jag tror att det är Valborgsmässoafton. Inte då. Nu har jag återigen kollat almanackan och det är inte förrän i morgon. Jag blir tokig. (eller är redan)

Min tid är likadan numera, vecka för vecka, och det ställer till det. Finns inte så mycket att hänga upp dagarna på. De flyter liksom ihop till en långsam våg som bara för mig framåt i tiden. Förhoppningsvis finns det någon form av apparat som det går att fylla på luft med, för jag synes ligga och flyta på en luftmadrass – sovande och ibland kika upp och frågar – har det hänt nå´t?

😉

 

 

3 reaktioner på ”Hjärtat i halsgropen

  1. Och nu följer en tid med ”röda” dagar instoppade lite här och var i veckorna. Det blir man också lätt dagvill på… Även om det är skönt med kortare arbetsvecka så blir det ändå lite rörigt 🙂

    Gilla

  2. Alla kan hamna i det där när veckorna ramlar utanför sina rutiner. Det är lätt att bli förvirrad i tiden. Det behövs inte mycket och har inte att göra med om man är tokig eller ej …hahaha … i så fall skulle väldigt många gå omkring och var tokiga.
    T.o.m. en så klok kvinna som en av cheferna i vår ledningsgrupp på jobbet tappade bort sig helt förra veckan. Jag var med på ett samverkansmöte i måndags e.m. där hon envist pratade om en händelse som skulle inträffad som ”igår” (söndag???). Det var bara det att ”igår” inte kunde vara möjlig eftersom det var söndag då. Det visade sig att händelsen hon pratade om inträffade på förmiddagen samma dag. Det var bara en lunch emellan … Hon var verkligen helt ”lost”. Den stackars kvinnan har kanske för mycket omkring sig, för tokig är hon inte … hahaha

    Gilla

    1. Visst har jag tidigare upplevt att som hon; förlora sig för stunden, men det är lite mer påtagligt och alldeles för ofta, nu om dan.
      Men jag för in i almanacka ganska kontinuerligt och den släpar jag oftast med mig.
      Puss ❤

      Gilla

Lämna en kommentar