… och samvaron med andra människor inte ingår längre, är det och uppstår frustration, eller hur? I alla fall hos en del.
Idag mötte jag en överårig dam som varit på en långpromenad med sin hund och jag blev riktigt irriterad över hennes svada om bedriften och hur hon i desperation försökte hålla liv i samtalet, vilket inte gick den här gången. Jag var för första gången tvär och otillgänglig, men på ett någorlunda hyfsat sätt.
Ibland går det inte att hålla humöret på topp vad gäller tillgängligheten. Min upplevelse av det här mötet är egoistiskt men utan att ta ifrån mig den vana jag hade en gång, att vara frisk och göra samma långa promenad som hon, blev jag naturligtvis avundsjuk.
Hennes mun är inte heller inövad av att vara isolerad för hennes döttrar kan inte komma hem till henne – det förstår jag också, men värjer mig eftersom jag själv, efter år av träning kan hålla babblan. Lagom är bäst, eller hur? Så tycker iaf jag.
När världen krymper är varje åldrings erfarenhet av ensamhet mer, eller mindre. Somliga accepterar, och de som inte gör det måste till slut även göra detsamma.
Med detta har jag skrivit av mig dagens skuld och ska försöka återgå till det lite roligare. Har lyckats med att få igång mitt nya abonnemang på mobilen. En lång manöver tills jag medels sms fick rådet att starta om telefonen. Klick, så var det klart. Nu har jag varken telefonsvarare eller andra finesser men det spelar ingen roll. Använder den inte till att surfa som är populärt. Somliga, bl.a en bekant och nära vän, som av sina vänner blivit förärad ett nytt namn: Surfjanne. Sitter, står, ligger med telefonen i handen. Tänk så det har blivit? Surflös utom under arbete och sömn. Det måste nästan vara en mani som kanske kan liknas vid spelmissbruk.
Mitt missbruk är en blogg och att läsa lite hur andra har det i sin vardag. En tillgång att vara och finnas i en tillvaro med ensamhet som hyresvärd. Jag är numera van och känner mig stolt över att ha klarat det. Det ger tid till funderingar som kan utvecklas till senare åtgärder när livet blir som vanligt igen. Inte efter coronan men väl efter min operation. Har idag skickat iväg en förfrågan om en del jag vill ha reda på och samtidigt fick de en eloge av deras nu ansträngda arbetssituation. Jodå, jag är hyfsat artig när jag är normal.
Nä, nu får det räcka en stund. Dagen har bara börjat. 😀
bergalott 
Ibland vill man inte stanna och prata med folk, så är det bara. Ibland orkar man inte läsa vissa bloggar, så är det bara. Ibland orkar man inte titta på TV eller läsa dagstidningar, så är det bara.
Kanske är det så att de första som kommer att bryta mot den frivilliga karantänen är de äldre. Jag kan se tendenser om detta på nära håll.
Skönt att du fick igång mobilen, hoppas Bankid och andra viktiga appar kommer att fungera snart också.
GillaGillad av 2 personer
Första satsen du skriver är fullkomligt sann!
Och håller även med vad gäller äldre som inte förstår att de ska skydda andra mer än sig själva. Det är en ny vinkling på det egna synsättet på livet som helhet. Lite tvärs emot normen s.a.s. Att stiga åt sidan är inte inprogrammerat från barnsben – inte i den här bemärkelsen. Hmmm… vad skriver jag för nåt? Går det att begripa?
Telefonen rasslade igång med både bank-id, Easy Park och bildsändning över sms. Det är i stort vad som behövs. Förmodligen var det för att jag hotade med att den annars kommer att hamna på fotbollsplanen 10 våningar ner 😉
😀
GillaGillad av 1 person
Jodå jag hänger med. Skönt att allt fungerade med telefonen igen.
GillaGilla
Så skönt att det ordnade sig med mobilen! Jag håller också på byta leverantör. Men har inte fått nya simkortet än. Fattar inte varför det dröjer. Men jag har sparat ner en säkerhetskopia av allt som finns i mobilen, och ska inte glömma starta om mobilen sen. Tack för påminnelsen!
GillaGilla