Ännu binder isen
det glittrande blå – ögonens längtan
Ännu binder snön
fjolårsgräset – en knastrande bädd
Ännu blåser nordan
i lärkans rymd – bevakar reviret
Men…
Snart rullar kulor
mellan regnfyllda pussar
lekande glada barn
Snart ska sångerna ljuda
högt genom sfärer
hyllning till kärlekens id
Snart sitter åldring
lutad förnöjd på stolen
nickande i solen
För…
Vi spejar och väntar
på de första tecknen
av vårens välsignade tid
Vilken härligt beskrivande dikt om vår och förhoppning! 🙂 Underbart!
GillaGillad av 1 person
Tack så mycket Myrhammar 🙂
Nu blir jag nyfiken förstås och går in på din sida och undrar vem du är. 🙂
GillaGilla
Jag landade i min barndom medan jag läste. Såg det hur lätt som helst framför mig, alla barn på gården där jag bodde upp till 10 års ålder. Hur vi samlades och hoppade rep, resår, hage … och spelade kula 😀 … Hur vi nästan tävlade om vem som skulle våga gå barfota först 😉
Jättefint, och skönt att få associera till dikter med vacker melodi genom raderna … som den här …
Tack för att du delar med dig, finaste A-Lott … 😀
GillaGillad av 1 person
Du ä snäll du ❤
"finaste" hihihih… om du bara visste.
Men det var ett fint svar för det är som när du skriver på din blogg – jag får bilder och kommer ihåg en massa saker. Väldigt givande, och för det mesta får jag lägga band på mig.
Kram
GillaGillad av 1 person
Klart du är den finaste A-Lott som finns … hur skulle du kunna vara något annat … 🙂
Här är en till som lägger band på sig! Du är inte ensam … hahaha
GillaGilla