Fundering ang. husbilen

 

Är jag beredd att lämna det jag kämpat för? Genom de dryga två genomlevda åren men dödsfall, arvskifte och sjukdom för egen del, har jag envist hållit mig fast vid det som varit. Men nu står jag helt rådvill eftersom det den här gången handlar om jag ska göra mig av med husbilen. Kunde ha släppt tanken om nu inte Bamse raserade min ekonomi totalt. Visst ville jag själv, det nekar jag inte till, men friheten att ta mig ut ligger djupt inom mig. Den där frihetslängtan att ratta runt i landet men… det kostar och inte heller är det roligt längre eftersom jag är totalt ensam. Visserligen kan jag få följe, men det både kostar och är arbetsamt.
I år hade jag inte tänkt registrera in den alls, men vidlyftiga löften om ekonomisk hjälp lovades, men höll inte riktigt måttet. Min naivitet och oförmåga att se hur jag och min husbil kan utnyttjas är uppenbar. Nu är den avställd och jag är på väg till min bror för att ta upp ett resonemang om hur jag ska göra. Kanske kan han hjälpa mig att reda ut mina tankar. För första gången under min levnad ska jag be honom om hjälp och rådgivning.

Vällevnad och lyx kostar pengar och vad finns att göra som pensionär. Dra in på utgifterna förstås. Det som även jag är van att göra men har svårt att tänka mig att avvara det jag kämpat för. Bita i ett surt äpple känner många igen och hela samhällsbiten tycks gå åt sämre tider. Pensionerna släpar efter i konjunkturen – det kokar både här och där. Inte bara av gammelfolket, och jag har mina funderingar hur det går den dag babyboomen från 40-talet är helt borta. Men vad har jag med det att göra? Vad kan jag göra åt det? Ingenting utom att se över de dagar som återstår av ett liv.

Sitter faktiskt och redigerar (så gott jag nu kan) en roman som jag och en annan skrivit om; att leva ett liv efter pensioneringen. En good feel bok som är sprungen ur en fantasia. Tänker kosta på den i ett par exemplar bara för att få hålla den i handen. Kreativiteten fattas iaf inte men den har suttit långt inne ett bra tag. Lika en novellsamling som jag ska ta tag i, för nu jädraranåda ska jag göra det som jag en gång så gärna ville.

Det är bra underligt hur saker och ting hejdar vägen som ligger utstakad. Tror man ja. Hahaha… jojo… inte en enda människa har väl upplevt detta… ?

😀

Ok, nu är dagen efter. Husbilen ligger på blocket och redan efter några timmar hade det passerat flera hundra som gluttat på den. Det finns så många alternativ att välja på så om det här fungerar vet jag inte. Broder min åtar sig att förhandla för han är lite av affärsman. Det är bara att vänta och se hur det utvecklar sig.