Flödet

Börjar luta åt att det där flödet fungerar och finns lite varstans. I går kväll fredag dök det upp nästan som en sanning.

Dottern ringde – uppbyggligt samtal – vi tog hundarna med oss ut till sonen – en trevlig stund i kretsen av mina barn – lämnade av dottern hemma hos sig och jag var i en otroligt fin balans på vägen hem – min systerdotter ringer och gråter innan jag hinner ur bilen – jag lovar att komma snabbt – upp i lägenheten och får med mig tandborste och nattlinne och ut på gatan igen för att köra ca 7 mil till den förtvivlade människan – ringer upp för att säga att nu är jag på väg – hon pratar och jag lyssnar ända tills jag är framme på hennes gård.

Jag har aldrig mött människor som ”gått in i väggen”, så vad kunde jag annat göra än att finnas närvarande. Om någon undrar varför just jag blev uppringd betyder att jag är den som står henne närmast förutom gubbe och barnen hennes. Och jag är moster. Och jag vet var problemet ligger. Men efter ytterligare pratande fram till midnatt stöp hon utmattad omkull på soffan. Gubben hennes kom hem strax efteråt och fick henne i säng. Jag gick och lade mig och fick en funderare att somna på.

Vaknade på morgonen med den insikten att hade jag inte fått det lugn och den energi från mina egna ungar, som var en helt oförberedd händelse, så hade jag förmodligen inte kört i becksvarta mörkret så långt och istället sagt att jag kommer i morgon. Men hennes röst, gråten, och de förtvivlade och surriga orden sa mig att det här är allvarligt.

Att under en livstid hålla en fasad och en dag faller fasade i ett överraskande ögonblick och människan står naken och ser sig själv – när sanningen når in och förståndet leker djävulen i huvudet, då är det skönt att få finnas nära och ta emot den som faller. Känner mig utvald över den här händelsen.

Nu är lugnet återställt och balansen i någorlunda ordning och jag kunde lugnt åka hem till mig igen. Bamse nöjd i soffan efter att ha fått återställa ”sin” balans på revirmarkeringarna utefter stråket. Och i morgon ska jag färga håret på grannen/vännen en trappa upp. Vardagliga och enkla saker och vara tacksam över så mycket för egen del  – egentligen.

🙂